Lite frustrerad.
Hur mycket jag än gillar att få sms (och hatar att inte få dem), så börjar det bli long time sms no see nu. Och än så länge har typ bara halva tiden gått. Jag är helt enkelt rädd att vi ska få slut på saker att sms:a om. Att det ska bli slentrian och rutin i messandet. Det gör att jag börjar tänka massor på vad jag ska skicka och då blir det liksom ospontant. Jag är rädd att det ska kännas trist.
Och nu vill jag att han messar, för jag messade senast. Innan nån säger nåt, jag vet. Men det är en balansgrej också. Jag kan absolut messa fast jag messat sist, men jag gjorde just det senast idag och nu.. Jag vet inte. Jag vill väl ha lite bekräftelse.
Dessutom vet jag inte riktigt vad jag skulle skriva.
Jag behöver påfyllning!
Edit
Och om jag skulle skriva nu, skulle det bara vara för att få svar. Så tänk om jag då inte skulle få det? Sömnlös natt? Inte värt. Då kan jag vänta, fast det är jobbigt.
Edit2
Och så fick jag sms och livet känns lite roligare...
4 kommentarer:
Gaaah... Det där messandet... Man blir ju tokig när man inte får svar..
Kan du inte ringa istället och prata lite med honom?! Kram
Snyggt! Jag messade också igår...
Haha tålamod är en dygd eller vad hette det nu igen? ;)
Inget ringande, jag har lite av telefonfobi! Kan eg bara prata med M avslappnat i tele och inte ens honom ibland.
Maria; vem?!
Pari: Nej!!! Inte! Iaf ingen dygd jag besitter.. ;)
Skicka en kommentar