demoralisering

Solen demoraliserar mig.
Istället för att fixa hemma, gå till apoteket, köpa en funktionsjacka, allt sånt där jag borde göra, hamnar jag återigen på klipporna. Fast med L den här gången. Vi softar, pratar, badar, solar, läser. Irriterar oss på de skräniga tonårskillarna bredvid. Njuter av solen och av sommaren. Det är såna här dagar man lever på senare, till vintern.

När jag kommer hem kastar jag på mig springkläderna och ger mig ut i värmen. Det går tungt och långsamt, men jag gör det i alla fall. När jag kommer hem skickar jag ett mess. Lite senare kommer det ett svar, sen messar vi lite fram och tillbaka.
Jag brukar gilla sms, men nu vill jag bara träffa honom. Jag behöver lite IRL. Särskilt när han skriver att han gillar tanken på mig nyduschad mellan lakanen och att han gärna skulle vara med..

Konstigt egentligen. Jag, som brukar vara ett sånt kontrollfreak, vet inte ens när han kommer tillbaka till stan. På ett sätt är det ju lättare att veta att han är långt borta och att vi inte kan ses, då behöver jag inte fundera på det. Att veta att han är i samma stad och ändå inte ses.. Det kan bli jobbigt.

Fast han kunde gärna få vara mellan mina lakan nu.