söndag 23 juni 2013

Aldrig får man vara riktigt glad, eller hur?

Jaha.
Här går man with the flow, går emot sina automatiska sätt att agera och vad får man för det? Inte fr man sovsällskap i alla fall, det kan jag lova.

Kvällen var jättemysig. Vi tog båten över till Djurgården och började pussas redan där. När vi kom till Grönan var det ett band som spelade, vilket innebar dubbel inträdesavgift, så vi gick och tog ett glas vin och funderade på saken. Det blev promenad runt djurgården till slut, med massor av avbrott för hångel på vägen. Underbart att stå och hångla bland hästhagarna. Han är bra på att hångla, det ska han ha.
Sen frågade han om jag ville se på film hemma hos honom. "Film" tänkte jag. Lite stressad blev jag av att det var hemma hos honom, jag är ju lite sådär med att sova borta, men så tänkte jag "va fan. Kör nu bara".
Vi började ju inte med att titta på film. Vi började med att testa hans säng. Den var skön. Det andra var väl ok, men hånglandet innan var bättre.
Sen såg vi faktiskt på film och åt mackor, höll handen, så himla pluttenuttigt. Klockan två, när filmen var slut, var jag skittrött och tänkte att ok, jag sover över. Orka börja ta sig hem nu, liksom. Då säger han: "Tar du illa upp om vi inte sover ihop inatt? Jag ska ju resa imorrn (han skulle iväg i jobb, det hade han berättat tidigare) och jag blir så stressad innan jag åker nånstans". Jag blev faktiskt jättepaff. Och kände att det där var en ursäkt. Visst, en bra ursäkt, men en ursäkt. För han hade också berättat att hans flyg skulle gå vid 18 på kvällen.
Jahaja. Ja, vad skulle jag säga? "Jo, jag tar illa upp, jag kräver att få sova kvar!"? Så det var ju bara att klä på sig. Han följde mig till t-banan, det var pussar och kramar, men det kändes ändå som en lite bitter eftersmak.

Och jag har bara en känsla av att jag inte kommer höra av honom igen. Tyvärr brukar min känsla stämma i såna här sammanhang.

Det som stör mig mest är inte att/om han inte vill ha mig. Jag har ju inte kärat ner mig i honom som person, vi har trots allt bara setts två gånger. Det som stör mig är att jag tog ner garden, att jag skulle gå emot mig själv och så får jag ingen fucking cred!!! Och så stör det mig att man inte kan få vara glad och lite pirrig över nåt sånt här mer än en jävla vecka.

Men, livet går vidare, I guess. Egot kantstöttes igen, fram med Karlssons klister and keep going...

10 kommentarer:

Anonym sa...

Märkligt värre! 18 på kvällen, skulle ha blivit något sur men som du säger va göra? Konstig sak att säga tycker jag.

Just Sayin'

Anonym sa...

Men hallå, nu tar du väl ändå ut faran lite väl i förväg?

Kram MZ

Anonym sa...

Inte analysera i förväg nu. Lugn och fin! :)

Antoinette sa...

Jo jag vet, men jag är så skadad och bitter!!! ;) M sa likadant.
Och så fick jag mens idag.

Men, min magkänsla brukar tyvärr stämma i dessa lägen. Vilket inte innebär att det kan vara fel just denna gång. Jag skickade "Trevlig resa" (försöker vara lite vuxen..) och fick svar "Tack! Ha ett trevligt rep!" och massa smileygubbar.. Vi får väl se när han kommer hem, om han hör av sig.

Antoinette sa...

inte innebära att jag INTE kan ha fel.. Dubbla negationer, för bövelen! :D

Maria sa...

Inte för att min känsla i just det här har någon bäring, då jag liksom bara läst om vad som hänt, men jag måste hålla med. Han kände inte för det längre. Men cred ändå att han stoppade, inte helt säker på att jag själv hade gjort det. Har i alla fall inget bra trackrecord på det och jag har varit där. Mina hångel går inget vidare heller, orkar inte ens skriva om senaste. :)

Antoinette sa...

Det är bara så triiiiist!!!

Maria sa...

ja det är ju alltid det!

Christel sa...

Men så himla snopet. Om han visste att han ville sova ensam och hemma så hade det ju varit smidigare av honom att hänga med dig hem, då hade ursäkten fungerat bättre. Sen är jag lite anti det där med att "köra ut" en ensam tjej mitt i natten sådär, otryggt ju.

Fast nu kanske vi hellre skjuter än friar. Snubben kanske faktiskt hade massor att göra på morgonen och så kanske han är en sån där som blir superstressad innan han ska iväg, och kanske inte vill att du ska se honom helt hispig.

Is i magen, is i magen. Det visar sig vilka avsikter han hade.

Antoinette sa...

Vi får helt enkelt se. Visst kan det vara så, trots att magkänslan säger annat.
Tycker bara det är tråkigt att det aldrig kan få vara lite bra.
Kanske är dags att köpa en trisslott?