Livet är en bergochdalbana igen, efter att ha varit ganska lugnt ganska länge.
Inte för att det händer så mycket. Det är ganska lugnt. Men inuti går det upp och ner med bara minuters mellanrum.
Fördelen är att jag vet vad det är. Jag vet att det går över.
Det hindrar inte att det är extremt uttröttande. Det hindrar inte heller att jag reagerar på mina känslor. Ögonblick av klarsyn varvas med stunder av bottenlös förtvivlan. Jag funderar på varför vissa saker verkar vara så svåra för mig. Att hitta någon att leva med, till exempel. För en del verkar det vara så enkelt. De bara faller in i det. Jag har varit singel i åtta år nu. Visserligen självvalt i många år, men ändå.
Jag är ju bra, liksom. Lite komplicerad kanske, men vem är inte det på ett eller annat sätt? Ska det vara så svårt att hitta någon som kan hantera det, som VILL hantera det? Nån som kämpar lite?
Jag vill ha någon som kämpar. För mig.
Det är min lista.
6 kommentarer:
Säger likadant: kämpa för mej god damn it!!
hur svårt ska det vara, liksom?
Men du är på rätt väg! Du dejtar och känner en massa känslor! Sen tror jag ju att du och den där M är ment to be! Faktiskt. Som en jävla roman, är ni menade för varann. Bara det att tiden för er är inte inne... Men snaaart! Kram
Ja, jag är bra mycket mer på väg än för nåt år sen, det är en sak som är säker. :)
Fast vad gäller M... Han funderar ju bara på sitt ex, så jag vet inte.. ;) Nä, han får inte vara med just nu. Inte på det sättet! Back to basics, bara vänner! :D
Att hitta någon att bara leva med är skitlätt, att hitta någon som tycker att man är värd att kämpa för är näst intill omöjligt! Ok så jag kanske inte fick dig att må bättre med den kommentaren, men vad jag menar är att alla som har någon kanske inte har någon som är villig att kämpa för dem. Förstår du vad jag menar? Puss
Jag fattar! Och på nåt märkligt sätt får det mig både att må bättre och att sucka högt..
Kram!
Skicka en kommentar