Att börja jobba nästan heltid samma vecka som vi kör en massa extrarep, samt är borta hela helgen och sjunger, kanske inte är skitsmart. Att jag dessutom fick mens i måndags gjorde ju inte saken direkt bättre. Jag har så väldigt ont nu för tiden. PMS'en är bättre, nu när jag äter nattljusoljan, men kramperna. Och tröttheten. Fast snart är det över för den här gången.
Jag var på dejt idag. Upp i sadeln igen bara. Måste ha distans. Det var trevligt, fast lite kort. Jag var sen också, eftersom jag har en pedantfrisör, som vägrar låta mig gå innan han är nöjd med all färg i håret. Bra, i och för sig, det blev bättre. Men i alla fall, dejten. Jag fick liksom en feeling innan att det här var en sån som mest är intresserad av det fysiska. Vilket kan vara helt ok, vill jag också säga, men just idag blev jag lite trött. Så sågs vi i alla fall, han såg bra ut och var väldigt lätt att prata med. Sen efter nån timme så stängde fiket och vi skiljdes åt med en kram och ett "vi kan ju höras". Ja. Vi vet ju alla vad det brukar betyda. Men men, tänkte jag. Jag hade väl iofs kunnat tänka mig att ses igen, men skitsamma. Döm om min förvåning när det trillar ner ett sms en liten stund senare. Jo, han tyckte jag var både söt och trevlig och ville gärna ses igen.
Ja, va fan. Kan vi väl göra då.
Imorrn ska vi fira min brors födelsedag. Ett och ett halvt år nu. Helt sjukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar