"Du får sova här om du vill" säger jag när klockan börjar närma sig sent. "Nja" säger han, "jag vet inte om jag vågar". "Äsch", säger jag. "Vi kan väl sova ihop utan att ha sex, det har vi ju gjort minst 50 gånger. Jag tycker ju om att sova med dig. Du får det att låta som om jag kommer hoppa på dig, s sexgalen är jag faktiskt inte!" Vilket är sant, jag vill inte ha sex med honom. Inte för att det inte är bra, men för att det tenderar att bli komplicerat. "Vad fånig du är, så menar jag väl inte. Det är väl mig själv jag inte litar på" säger han.
Nån timme senare säger jag att jag är trött och att han får gå hem. "Fick jag inte sova över?" säger han. "Du vågade ju inte?" "Äh, men jag kan göra det.."
Så det gjorde han. Och det gick... som det gick. När vi la oss var jag helt inställd på att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller, vi killade varann på ryggen och låg nära, som vanligt. Sen sov vi. Men sen blev det morgon och jag var inte beredd. Vi vaknar och skedar. Och han börjar. Långsamt, lätta smekningar, närmar sig känsliga ställen, backar, närmar sig igen. Hur länge som helst. Och nånstans, jag vet inte exakt när, så blev det en tydligare intention med smekningarna. Och jag gav upp, gav in. Det är ju liksom alltid bra med honom, vi börjar kunna varandras kroppar.
Så jag hade tydligen fel. Vi kan inte bara sova ihop längre. Och det stör mig lite, faktiskt. För jag menar allvar när jag säger att jag verkligen tycker om att sova med honom och jag menar ännu mer allvar när jag säger att han och jag, det är inte meningen att det ska vara något mer än vad det är. Och jag är till 99 procent säker på att han tycker lika.
Så nästa gång får han inte sova över.
4 kommentarer:
Men åååh, jag fattar inte! Ni verkar ju ändå vara gjorda för varandra, eller?
På riktigt, det skulle inte funka. Inte nu, vi skulle ta fram allt dåligt i varann och trycka på alla dysfunktionella knappar som finns. Kompisar - ja, absolut. Ihop - nej.
Och då är det inget bra (för mig iaf och han verkar tycka lika) att ha sex för ofta, för då kommer massa andra komplikationer. Vilket förmodligen är det som gör att det känns spännande och förbjudet och är orsaken till att vi inte bara kan sova ihop längre... :/
Vilket är skittrist.
Phahaha, förlåt men fy fan vad rolig du är!
"Så det gjorde han. Och det gick... som det gick" Skrattar fortfarande.
Så jävla frust att det inte bara kan vara lätt ;)
Jag veeeeet!!!
Och jag borde vetat bättre. Jag har ju tydligen ingen som helst självkontroll.. ;)
Skicka en kommentar