Go with the flow

Vaknar med en förkylning igen.
Demonerna skuttar runt i huvudet och försöker få igång en tankekedja. "Om han är intresserad av dig kan han ju inte vara så spännande? Visst är han lite töntig? Varför är han så på, är det ingen annan som vill ha honom?"

Jag försöker möta dem. Ta mig igenom det, med en ny medvetenhet. För demonerna är ju inte nya, så här har de alltid hållit på. Jag minns precis hur de tjafsade p samma sätt när jag träffade mitt ex. Det gäller att ta sig förbi dem, har jag väl kommit förbi brukar de försvinna i en liten rökpuff. Därför möter jag dem. Låtsas jag som att de inte finns så blir de starkare, drar jag fram dem i ljuset spricker de. Hoppas jag.

Så pratade jag med M idag. Han är lite störd över att jag träffat nån som det skulle kunna kännas seriöst med, jag vet att han är det. Han tycker om att jag finns här, jag tror jag blir en trygghet för honom på nåt sätt och träffar jag nån så ruckas hans trygghet. Tror jag. Men det spelar ju ingen roll om jag träffar nån, han är ju ändå jätteviktig för mig och det sa jag till honom. Och jag för honom, sa han. Det var skönt att höra, för en del i hela demongrejen är ju att jag är rädd att han ska försvinna.

Imorrn ska jag hem till granne nr 1och "titta på film". Det känns bra, skönt att bryta av lite. Förvirra demonerna. För vad jag egentligen vill göra är att bara vara i nuet och go with the flow. Och se vad som händer...