lite minus och lite plus, det är väl det som är livet, I guess..

Det här låga har liksom fortsatt. Trots att mensen kom i fredags (nej jag var inte orolig, men PMS:en brukar stöka till det), trots att fredagskvällen var trevlig och lördagen likaså. Bra rep var det igår också.
Men jag känner mig ändå lite låg. Lite ensam.
Lite är det M som spökar också. Han säger dumma saker, som inte alls går ihop med mina ansträngningar att bara se honom som en kompis. Fast det vet ju inte han, i ärlighetens namn. Men ändå. Saker som att om man skulle gå på vad alla säger att man ska leta efter i ett förhållande, så borde han och jag vara ihop. Och när jag säger att det där med spänning (som vi båda vill ha) skulle ju saknas, så säger han att "man skulle ju i alla fall sova bra". Och min analytiska hjärna går genast igång; "vad menar han med det, vad tänker han nu". Fast han är ju kille, så han tänker väl ingenting. Han bara pratar. Jaja, skitsamma. Vi ska i alla fall inte vara ihop. Kanske om han skaffar sig en hobby nån gång, som inte är att dejta tjejer.. Nej, jag skojar. Fast inte om att inte vara ihop. Han är fortfarande viktigare som kompis, så är det. Och jag har kommit över de här förvirrade känslorna förr.
Dessutom är det inte ens i närheten av det där värsta. Allt är liksom bara blaha blaha i jämförelse.

Sen kände jag precis att det känns jäkligt obehagligt i min hals. Lite seg i huvudet också och lite öm i nackmusklerna. Nej, nej, nej, inte förkyld, inte nu! Det finns inte!
Jag hade tänkt hemmaträna, men det får nog bli ett varmt bad och tidig sänggång. Och massor av varmt te. Här riskeras ingenting!

Fast det finns bra saker, det finns det ju.
Idag var en helt ok dag på jobbet till exempel.
Jag fick en tvättid ikväll, som jag verkligen behövde, trots att det nästan är omöjligt att få tvättid på vardagskvällar.
Jag har några av årets roligaste och mest intensiva veckor framför mig.

Livet är bra gôtt ändå.