Kanske inte behöver vara så väldigt mystisk, faktiskt.
Jag var ju som sagt på dejt igår.
Det var roligt. Först var det okej. Jag har märkt att jag ofta kommer till en punkt i dejten då jag ifrågasätter varför jag överhuvudtaget är där. Försvaren sätter in snabbt, liksom. Men om jag skiter i det och stannar kvar en stund till så kan det lägga sig och det gjorde det igår.
Han var rolig. Lite knäpp, men vem är inte det. Jag umgås ju med så mycket knäppa människor, så jag reagerar inte så mycket när folk har lite allmän Tourettes.
Vi pratade om mål i livet. Ett av mina mål är ju att hitta ett jobb jag trivs med. Han hade just bytt karriär och plötsligt var vi mitt uppe i en måldiskussion med strategier för hur jag ska nå dit jag vill.. Väldigt konkreta såna. Och han skulle skicka länk till nätverk och grejer.
Lätt att umgås med, lätt att prata med. Såg inte illa ut. Kanske inte mannen i mitt liv, men..
Jag kan tänka mig att ses igen.
Vi får se..
2 kommentarer:
Man vet ju aldrig!! ;)
Precis!
Man ska definitivt ge saker och ting en andra chans! :)
Skicka en kommentar