tisdag 22 november 2011

Trist dejt och evig saknad

Äsch.
Dejten var sådär. Trevlig, men inte helt lättpratad. Lägg sen till att han är nyseparerad och verkligen ute för att dejta loss. Plus att han har tre tonårsbarn. Inget för mig, med andra ord.
Fast det känns ändå trist. Man hoppas ju alltid lite, ändå.

När jag satt på tågen hem fick jag sms av M. Det visade sig att vi satt på samma tåg, så han följde med hem och drack te och lite vin. Det var trevligt, men det blev mycket dejtingprat och tillslut blev jag bara så less. Det är jättekul ett tag att prata dejting och nyttigt att få höra "andra sidan", och jag förstår att han vill prata om den här tjejen han är förtjust i, men jag vet inte. Jag tappade bara sugen. Han gick nu vid nio. Jag öppnade datorn, gick in på facebook och det första jag får se är en stor bild på min bror, som en kompis till honom lagt upp. Då bara brast det. Jag saknar honom så sjukt mycket. Så sjukt mycket! Jag vill prata med honom nu. Berätta om hela den här knäppa situationen med M, om mitt dejtande, om semesterresan.. Min första tanke när vi landade på Lanzarote var att jag skulle texta honom och berätta att jag var där, men så kom jag på att det inte går.
Och nu fulgråter jag med eyeliner som rinner och en näsa som korkas igen av snor.

8 kommentarer:

Saga sa...

Älskade vän så svårt det är att ha sorg. Man blir ful, snorig och vill dra något gammalt över sig och vakna och inse att allt bara var en dålig dröm.

Förstår att du är ledsen, det är orättvist att du inte kan ringa din bror. Jag är dock övertygad om att han ser allt som händer och tittar ner på dig och hejar på allt du gör!

LOVE!
M

Maria sa...

Gråt på du! Det får man, till och med bör man. kram!

Antoinette sa...

Ja, om jag bara kunde vakna ifrån de senaste månaderna!
Fast det har ju hänt några bra saker. Jag har lärt känna personer jag nog inte träffat annars, dig inräknad, och det är jag ju glad för.

Jag tror också han ser mig. Men just idag ville jag prata med honom!
Jag inser att jag har svårt att släppa fram den här stora sorgen när jag har folk omkring mig. Det är väl därför den kommer nu, när jag är själv.
Stor kram!

Antoinette sa...

Maria; ja, man måste väl det. Fast det är så svårt och tungt och jävla skitjobbigt!!!
Kram!!!

Anonym sa...

Tröttsam på livet som ger en smäll på smäll...förstår helt och fullt hur du känner. Sen suger det att när man behöver nån så finns det ingen där. Går det inte att trolla fram mrRight från nåt flingpaket eller nåt?

Kram

Antoinette sa...

Just nu vet jag inte ens om jag vill ha nån mr Right här. Fast det är klart, vore det mr Right så skulle jag väl kunna fulgråta inför honom...
Kram!

Åsa sa...

Instämmer med de andra damerna.

Och jag förstår oxå besvikelsen när man får höra att den man sitter mittemot o har piffat sig för säger att han minsann skall ut o dejta loss nu - man blir liten o betydelselös och bara ett tidsfördriv. Egentlien tycker jag det är oförskämt att säga nåt sånt, antar att de inte tänker på vad de egentligen säger när de säger så.

kram

Antoinette sa...

Tack!

Och tja.. Jag visste det ju egentligen. Han har varit tydlig med att han är nyseparerad och bara vill göra roliga saker.. Men ändå, egot tar stryk.
Jag bestämmer här och nu att jag ändå inte vill träffa honom igen! :)
Kram