Idag gjorde jag en sak jag inte ångrar.
Det kanske inte var så smidigt, och kanske inte ens någonting jag egentligen kan kräva, men jag sa en sak till M. Jag bad honom att inte ligga med nån så länge han bor här. Eller i alla fall så länge jag är hemma. Jag sa att det skulle kännas jävligt märkligt att veta att han varit hos nån annan och sen kröp ner i sängen hos mig. Även om vi inte ligger med varandra.
Det kom inte helt ur tomma luften. Jag var ju på en dejt igår. En väldigt trevlig dejt. Inte kärlek vid första ögonkastet, men en jag gärna träffar igen. M frågade och jag berättade och han blev lite avundsjuk. Så när jag skulle ut med en kompis ikväll, skulle han få till en dejt. Grejen var att den tjejen ville ha en hemma-hos-henne-dejt och då började vi diskutera varför man skulle vilja ha det och ja.. På den vägen var det. Det slutade väl med att han sa att han skulle hem till henne och ligga.
På väg till tuben funderade jag på det där. Det kändes bara så fel, skoj eller ej. Inte för att jag vill ha honom eller så, det varken vill eller ska jag, men just det där med att liksom gå från en säng till en annan. Jag vet ju inte ens om han skulle göra det. I alla fall så kände jag att jag var tvungen att få det ur mig, så jag ringde.
Och jag ångrar det inte. Det är så jag känner och jag är glad och stolt över att jag står upp för mig själv. Sen kan man ju diskutera om jag har rätt att be honom om nånting i den stilen, men det är inte det som är grejen för mig.
Jag har alltid haft väldigt svårt att få ur mig just såna här saker, av nån märklig anledning. För att jag känner mig jobbig och krävande, typ. Men vet ni, jag skiter i det nu. Och om han tycker att jag har fel, eller om han tror att det betyder att jag är kär i honom eller nåt, så får han tro det.
Men jag sa vad jag kände. Det är jag jävligt glad över. Hur det än landade.
Nu när jag kom hem är han inte hemma. Det trodde jag inte han skulle vara heller. Det är nästan lite skönt. Lite jobbigt är det att ha sagt det jag sa och det är både skönt att få en liten respit från att träffa honom, samtidigt som jag såklart vill veta att allt är ok och inte konstigt. Fast blir det konstigt, så blir det.
Faktiskt så tycker jag inte att det är så mycket begärt heller. Vi snackar ju inte månader, här.
Det vore tråkigt om det blev konstigt mellan oss på grund av detta, men jag ångrar ändå inte att jag sa vad jag kände.
Så är det.
5 kommentarer:
Hallå eller, han borde vara därifrån redan!
Skulle just fråga det. Hur länge har han tänkt häcka hos dig??? Han får ta tag i sitt eget liv o hitta nånstans o bo, det är inte ditt ansvar att vara räddaren i nöden o uppenbarligen börjar det påverka dig att han är där. He's got to go!
Jag är ju minst lika medskyldig till att han stannat, det erkänner jag. Det har varit mysigt att ha honom här.
Obs. Han har nånstans att bo, det är bara väldigt orenoverat och han har sina möbler hos sina föräldrar, långt från sthlm.
Men, som sagt, nu börjar det påverka mig för mycket. Jag åker ju på tisdag, han ska hämta sina möbler i helgen, så jag antar att han har flyttat när jag kommer hem.
Fan.
Det känns både skönt och jobbigt. Fast jag känner ju att det är svårt att gå vidare så länge han är här. Och jag tror det blev tydligt för oss bägge ikväll.
Jag håller med tjejerna, men vem är jag att komma med goda råd? Men du ska må bra i ditt hem så ut med honom.
Det blir ju vinklat när jag skriver, eftersom jag skriver i affekt.
Han är helt ärligt en bra kille som jag verkligen gillar och jag vet precis vad han känner för mig med.
Men visst är det dags för honom att flytta nu.
Skicka en kommentar