Nej, jag ska berätta om dejten istället.
Jag var alltså på dejt igår. En fika.
Min första tanke när jag såg honom var att han såg trött ut. Nu är han ju studerande, så då sitter man väl uppe på nätterna. Han var ingen direkt snygging, hade mer ett trevligt utseende. Ett sånt där som kan växa i längden, tror jag.
Vi pratade bort två timmar. Han var ingen sprudlande person, mer lugn, men det blev ändå inga pinsamma tystnader. Det blev lite jobbigt ett tag, då han frågade om jag har några syskon. Vad skulle jag säga, liksom. Och eftersom det är som det är, blev jag ledsen. Jag tycker det är jobbigt, att bli ledsen inför främmande, för man vet aldrig hur de reagerar. Han tog det bra. Varken tystnade eller försökte byta ämne. Det var fint.
När vi skiljdes åt sa han att det var trevligt och att det här gör vi om. Jag sa att det gör jag gärna. Det känns som om det skulle kunna bli en andra dejt, att den känslan var delad, men hell, jag har haft fel förr! Vi får se.
I vilket fall, det var en trevlig stund och när jag gick från dejten var jag genuint glad.
Minns den känslan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar