Resfeber

Imorgon åker jag.
London först och sen Lanzarote.
Det liksom smög upp på mig. Hela tiden har det legat så långt fram i tiden och nu är det dags. Jag pratade med min kusin, som jag ska bo hos, och när vi la på sa han; vi ses i övermorgon. Herregud!
Jag älskar att resa, men jag blir alltid lite förstörd dagarna innan. Kan inte äta ordentligt, blir rastlös. Sen, när jag väl sitter på planet, då är det lugnt.
Så idag ägnar jag mig åt att tvätta och att lite planlöst irra fram och tillbaka i lägenheten och inte få nåt gjort. Sov länge gjorde jag också. Det har varit så upp och ner i helgen. Dels att det har varit allhelgona, mycket tankar på brorsan, mycket tårar. Och så den här ärlighetsgrejen jag körde med M, som jag är jävligt nöjd över att jag gjorde, men som tog mycket energi. Det är jobbigt att förändras.
På lördagen fick jag komma hem till färdiglagad middag och veta att jag är bäst.. Sen satt vi och drack vin och lyssnade på musik hela kvällen. Så nån konstig stämning blev det inte. Skönt det i alla fall.
Men det är också en anledning att det är bra och skönt att åka iväg. Jag behöver en liten paus, allt är så nära hela tiden och jag kan inte riktigt värja mig. Jag behöver lite avstånd.
Och när jag kommer hem har han förmodligen flyttat, vilket känns tråkigt, fast skönt. Tror inte vi lär sluta umgås, men det blir bra att det inte är så tight. Plus att jag behöver hångla och det känns ju märkligt så länge han är kvar, eftersom vi sover så tätt, men inte hånglar. Fast han får hämta mig på flygplatsen i alla fall, det tycker jag inte är mer än rätt. Orka åka buss från Nyköping mitt i natten!

Allt snurrar bara runt just nu. Packning, sambo, dejter, sången... Resfeber.
Blir bra med en paus. Från allt.