..och jag vet ju varför.

Jag tror grejen är så här. Eller jag vet.

Det är snart december. Julmånad.
Jag brukar tycka om julen. Julen har aldrig varit full av måsten i vår familj, kanske för att jag haft flera familjer att fira med, skilsmässobarn som jag är. Traditioner har aldrig hunnit cementeras, vi har mest sett julen som en anledning att samlas. Det enda beständiga är att jag och min bror alltid firat tillsammans. Oavsett om vi firat hos pappa eller mamma. De enda gånger vi inte gjort det var nåt år när han var utbytesstudent och ett år då han var i Mexico och surfade.
I år firar vi inte tillsammans.
Vi hade lite andra traditioner också, han och jag. Han gav mig alltid te i julklapp och jag gav alltid honom rökelse. Det råkade bli så några år i rad upptäckte vi och så skrattade vi åt det och gjorde det till en grej.

Just i år skulle jag inte ha nåt emot om julen bara kunde ställas in. Hade jag råd skulle jag åka till nåt land där man inte firar jul, men jag är arbetslös och pank. Den som tror att man klarar sig bra på a-kassa kan ju tänka om, snabbt.
Mamma och jag har i alla fall bokat rum på ett fyrstjärnigt hotell i Göteborg under juldagarna, nån deal på nåt kort hon hade. Det känns bättre att vara i en stad utan koppling till brorsan. Mer än att vi är födda där då, men vi firade i alla fall inte nån jul jag kommer ihåg. Så, vi åker dit, äter på restaurang och simmar i poolen. Typ. Jag tror det kan bli mysigt, det gick bra när hon var här nu.

Sen är det svårt att hålla isär grejer när måendet inte är på topp, jag märker det. Och när man har tid att fundera. Imorrn ska jag lämna papper på Vikariepoolen. Jag hoppas verkligen att de har jobb till mig snart, för jag behöver det. Rutiner. Och pengar vore inte fel det heller.

Jag vet att det blir bättre. Just idag (tisdagar, vad fan är deras problem?) är det piss, men det blir bättre.