Tillbaka efter intensiv sånghelg.
Och har lite småångest, så här i eftertankens kranka blekhet.
Vill jag verkligen träffa konstnären igen? Hångla med honom? Eller var det alla glas vin som gjorde att det kändes som en bra idé? Han vill adda mig på Facebook, men jag vet inte..
Det kan vara lite bakisångest också. Det blev en del vin igår med och alkohol har ju den effekten. Dessutom känner jag mig väldigt känslig idag. Har redan gråtit massor när vi jobbade med karaktär i balladen. Tänker mycket på min bror. Det är väl julhelvetet också. Det påminner om att det inte är som det ska, att det aldrig blir det. Och så fick jag mens igår.
Allt är liksom lite ihopsnurrat just nu. Jag ska nog bara strunta i allt, ta ett bad och umgås med mamma när hon kommer om nån timme. Hon ska åka till Bryssel och mellanlandar här idag och imorgon. Det blir bra.
Skulle behöva träna också, men det får vänta till tisdag.
Önskar att livet kunde vara lite lätt, men det är väl inte så. Helt enkelt.
6 kommentarer:
Ja varför är livet så svårt? Varje dag är en jävla kamp.
ja. Jag blir så trött på det ibland.
Ja, man undrar ju varför! Låter som en bra idé att ta ett bad och njuta lite! Stor kram
Nämen låt det bero ett tag. Bakisångest är inte att leka med...Julångest känner vi ju till, har det massor och smått panik.
Kram
Träffa honom och om det inte känns bra, gå därifrån. Faktiskt. Så kan man göra. Om jag hade fått en krona varje gång... ;) osv.
A: JA! Precis så. Herregud, sluta noja, människa.. ;)
Skicka en kommentar