Andra dagen.
Jag börjar tvivla på mig själv.
Går in på toa, låter några tårar trilla. Allt är så rörigt och klarar jag verkligen det jag ska göra? Kan jag knyta de kontakter jag måste?
Sen kommer jag på att jag ska ha mens snart, torkar tårarna och lovar mig själv choklad. Trots ViktKlubb. Går ut och dagen blir bra.
6 kommentarer:
Visst är det ändå så himla skönt när man lyckas komma på varför man blir låg/ledsen/arg eller vad det nu är. Det är värre när tårarna bara kommer och man absolut inte fattar varför. Jag vet iofs oftast att det är när jag är slutkörd som det blir så.
Jag tror att det blir så bra det här för dig!
Kram
Ja, i alla fall så länge!
Jag fick i alla fall höra att jag var så "glad och pigg" idag... ;)
Kram!
Härligt, kämpa på nu...det är jobbigt i början och inte känns det enklare när man är i en depression...Heja dej :)
Ibland är det så enkelt! Är nyfiken på ditt nya jobb!
Våga vägra depression! ;)
Maria; AW snart!!!
Jag är också nyfiken! :)
Skicka en kommentar