VD

Idag fick jag prata med min läkare.
Han lät mest stressad. Har väl tusen och åter tusen patienter och kan nog inte så mycket om psykiatriska sjukdomar. Jag ska träffa honom på måndag i alla fall, så får vi se om jag får byta medicin eller nåt. För denna verkar ju inte funka.
Den funkade i början, men nu.. Jag vet inte. Även om jag måste lära mig leva med mörkret så tycker jag inte att jag ska få panikångest när jag medicinerar. Men vad vet jag.

Nu har jag i alla fall startat min firma och det känns bra. Ni kan härmed titulera mig Direktör! Haha..
Jag har ännu ingen aning om hur jag ska få uppdrag, men jag har en kontakt, en mentor om man så vill, som jag ska ta upp kontakten med. Hon har tidigare sagt att att hon kan ta med mig på nätverksträffar och dylikt. Jag börjar mer och mer tro att det är enda sättet för mig att funka, att ha nåt eget. Men det är ju det där med att komma igång.
Pappa var här för att peppa mig att komma igång och jag hade ett smärre break down igen. Han blev ganska orolig, tror jag. Nu är han ju van vid folk som bryter ihop, företagsläkare som han är, men han hade nog inte förstått hur djupt det går. Han förstår inte hur jag kan tycka att jag är så dålig när jag är så bra, säger han. Men han är ju min pappa.

Återigen, tack till er som kommenterar och tänker på mig. Jag orkar inte svara på varje enskild kommentar, men jag läser och mitt hjärta värms lite varje gång.