Idag fick jag prata med min läkare.
Han lät mest stressad. Har väl tusen och åter tusen patienter och kan nog inte så mycket om psykiatriska sjukdomar. Jag ska träffa honom på måndag i alla fall, så får vi se om jag får byta medicin eller nåt. För denna verkar ju inte funka.
Den funkade i början, men nu.. Jag vet inte. Även om jag måste lära mig leva med mörkret så tycker jag inte att jag ska få panikångest när jag medicinerar. Men vad vet jag.
Nu har jag i alla fall startat min firma och det känns bra. Ni kan härmed titulera mig Direktör! Haha..
Jag har ännu ingen aning om hur jag ska få uppdrag, men jag har en kontakt, en mentor om man så vill, som jag ska ta upp kontakten med. Hon har tidigare sagt att att hon kan ta med mig på nätverksträffar och dylikt. Jag börjar mer och mer tro att det är enda sättet för mig att funka, att ha nåt eget. Men det är ju det där med att komma igång.
Pappa var här för att peppa mig att komma igång och jag hade ett smärre break down igen. Han blev ganska orolig, tror jag. Nu är han ju van vid folk som bryter ihop, företagsläkare som han är, men han hade nog inte förstått hur djupt det går. Han förstår inte hur jag kan tycka att jag är så dålig när jag är så bra, säger han. Men han är ju min pappa.
Återigen, tack till er som kommenterar och tänker på mig. Jag orkar inte svara på varje enskild kommentar, men jag läser och mitt hjärta värms lite varje gång.
4 kommentarer:
Starkt gjort att ta vara på viljan att starta eget och att ha mod nog att genomföra fröken Direktör! ;)
Jag hoppas på ljus i mörkret och tro på dig själv och allt det fina och värdefulla du är.
Varma kramar
Direktör minsann. :)
Men jag förstår inte varför du inte fått remiss till psyk? Där skulle du ju få en läkare som faktiskt kan förstå. Dit kan man ju komma hyfsat snabbt också om det brådskar. Så är det i alla fall här nere. Jag har haft samma läkare i tio år.
Hallå Direktören! Ja, sjukvården, en ny läkare varje år är snarare det vi får i sthlm. Och din pappa har rätt, du är ju faktiskt så himla bra. Men vi styr inte helt över vad som försiggår i våra hjärnor dessvärre och oftast är det inte rationellt. Min hjärna behöver all hjälp den kan få och det låter som medication malfunction det här. Tänk på det, det är bara kemi och det går att fixa.
Tack hörni! :)
Janet: det har tagit tid, men nu äntligen!
Kira; jag har försökt få komma till psyk i flera år nu. Sen innan min sjukskrivning. De tycker inte attt jag mår tillräckligt dåligt.
Maria: jag hoppas det! Och jag hoppas att läkaren tar mig på allvar nu och GÖR något!
Skicka en kommentar