Not crazy enough..

Jaha.

Jag var inte knäpp nog.

Fick ett brev idag, från psyk, där det stod att de kommit fram till att mina besvär inte var svåra nog. Att jag skulle kontakta vårdcentralen.

Jag blir så trött. Det var just det här jag var rädd för. Och jag vill inte. Orkar inte. Boka en ny tid hos en allmänläkare som ska sitta där och titta skeptiskt på mig och rekommendera mig att röra lite mer på mig, så känns det nog bättre.

Jag vet inte.

Antingen ringer jag vårdcentralen. Eller så försöker jag fixa det privat. Jag har lite kontakter, men det kostar ju 10 gånger mer.

Annars är det ganska bra.

Yoga

Vad skönt det är.

Ont gjorde det, men ändå skönt. Och jag fick en komplimang dessutom. Eller vad man ska säga. Fick höra att "det såg bra ut" när jag stod i hunden. Och så drog hon ner mina höfter så det gjorde skitont, men sen gick det över.

Det var jobbigt i början. Ena foten somnade, det kröp i kroppen. Men ju längre passet gick, ju mer började jag fokusera på vad kroppen höll på med. Bara.

Och efteråt var det så skönt.

Det här ska bli en måndagsvana.

Jag ger mig

Sånghelg.

Totalbryt. Igen.

Insikt; jag är inte frisk ännu. Fast jag så gärna vill. Vill vara normal. Orka med.

Men det gör jag inte, för jag har ett svart hål inom mig, som äter upp orken.

Fast en sak. Det är inte jag som inte räcker till. Det är depressionen. Den har inget med mig att göra. Den är bara ett tillstånd.

Men nu har jag bestämt mig och nu släpper jag. Och hoppas på att psyk tycker att jag verkar tillräckligt knäpp så jag får en tid. Om jag inte kan hitta en genväg.

Jag har ändå tur. Jag har så mycket kärlek omkring mig. Så många som kan ge mig en reality check, när jag trillar ner och tror att jag inte är värd nåt. Det är jag tacksam för.

terapi

Lite shopping botar det mesta, i alla fall för stunden. Särskilt om man gör fynd och det gjorde jag idag.

Var inne på Kappahl och kollade egentligen efter svarta leggings. Kunde inte låta bli reastället och vad hittar jag där om inte en jeansjacka. Nedsatt från 599 till 100 kronor!!! Den är typ i MC-modell, precis en sån jag letat efter! Kanske lite för stor, men då ryms det ju en tröja under.

Sen blev det en bok, leggings, två diadem, en röd väska och en ny telefon av bara farten... En liten knubbis blev det. Mobilen, alltså. XperiaX10 mini pro. Röd.

Spöken

Idag är lite av en ångestdag. En dag med spöken i mitt huvud. En sån där dag då jag känner mig fast i ekorrhjulet. Jag känner mig lågpresterande och allmänt dålig.

Lite har det att göra med att jag varit sjuk igen. Det känns som om folk inte tror mig. Som om de tänker: jaja. Hon ids väl inte. Hon går inte att lita på, den där.

Så börjar jag tvivla på mig själv. Var jag verkligen sjuk? Kanske kände jag efter för mycket?

Jag har så lätt att se allt jag gör som inte är bra. Det som jag gjort bra, det räknas liksom inte. Att jag släpper ifrån mig ansvar, det blir ett misslyckande. Ett misslyckande för att jag just nu känner mig oinspirerad och dränerad. Att jag under tiden jag hade ansvaret (ca 5 år) har påverkat massor och fått fantastiska resultat, det räknas liksom inte.

Det river i förändringstarmen. Jag vill något nytt, något annat. Börja om.

Fast jag vet ju. Att fly förändrar inget. Jag måste gräva där jag står, så att säga. Mota bort spökena i huvudet.

Jag får säga som Alfons Åberg.

"Stick du stygga spöke. För du finns ju inte"

Vad ska man välja?

Jag försökte ringa psyk igen. Nu funkar i alla fall deras telefon på egenanmälan. Tyvärr har de bara telefontid mellan 11 och 12.

Att det ska vara så besvärligt att boka tid just på psyk? Som att inte de/vi som behöver boka tid där har nog med problem?

Bara att hoppas på att jag får boka en tid överhuvudtaget.

Annars verkar jag ha gjort helt rätt som stannade hemma idag. Förkylningen är mucho bättro. Just nu sitter jag och funderar över vilken mobiltelefon jag ska välja. Det är dags att byta ut den gamla. Väljer mellan HTC Desire och Ericsson Mini Pro just nu. Ericsson är 50 kr billigare i månaden, men HTC'n är liite coolare...

Nån som har erfarenhet och tips?

så tröttsamt

Sjuk igen.

Jag måste byta jobb.

Mitt immunförsvar fixar inte det här.

Är det inte konstigt förresten? Innan jag fyllde 25 var jag aldrig sjuk. Nu är jag sjuk flera gånger om året. Riktigt sjuk, med feber och grejer. En del berodde väl på blindtarmen, men den är ju borta nu.

Förhoppningsvis blir det bättre när jag får varva ner lite, efter oktober.

ofrivillig paus

Intensiv helg.

Nu börjar en intensiv vecka.

Kanske blir det blogg, kanske inte. Beror på orken.

Ses på andra sidan!

Eftertanke

Fredag eftermiddag. Nyss hemkommen, en stor laktosfri latte framför mig.

Nu väntar en busy helg. CD-inspelning, bröllopsgig och eventuellt en dejt.

Fast jag tänker att jag kanske ändå ska vänta med dejtandet. Ta det när jag kommer hem från USA, när jag tar paus från allt det där andra. Istället för att egentligen inte orka nu, bara tycka att det känns jobbigt. Jag tror jag ska göra så.

and it goes on..

Mamma är tuff.

Hon samlade sig och krävde ett mer respektfullt bemötande. Han insåg hur jävla puckat han uppfört sig och nu ska de ses och prata i helgen.

Själv är jag bara trött.

Dumpad

Min mamma blev dumpad igår.

Efter 25 år tillsammans fick hon ett "jag vill inte leva med dig längre" . 15 minuter tog det. 15 minuter var 25 år värt. Sen åkte han hem och ändrade sin status på Facebook till singel. Moget gjort av en 64-åring.

Jag tycker egentligen inte att det är så tråkigt att de inte ska leva tillsammans. Även om de levt tillsammans sen jag var 11 så har det varit tufft de senaste åren. Han har varit deprimerad, ljugit och dragit på sig skulder. Jag önskar min mamma bättre än så. Det jag är ledsen och besviken över är hur han gjorde det. Hur han fick min mamma att känna sig. Så lite respekt. Att höra henne gråta idag, i telefon. Och veta att jag är hundra mil därifrån och inte kan krama om henne.

Det suger.

monday monday

Jamen måndag.

Nya försök att boka en tid på psyk. Men inte. Semestertiderna är långa i det här landet.

"Men ring igen imorgon" sa den (faktiskt) väldigt hjälpsamma sekreteraren jag blev kopplad till. Så, nytt försök imorrn. Tredje gången gillt, kanske?

Jobb och toppstyrningar. Igen. Jag förstår inte. Vissa saker ska tydligen bara vara, utan diskussion. För det ska vara så. Skitsamma att det är otroligt ineffektivt. Jaja, nytt löfte till mig själv; sök ett jobb i veckan.

Rep på kvällen. Överlämningar av ansvar, erkännande av litenhet. Jobbigt, men skönt. Uppskattning från stämman; böcker, the och fint kort. Gulligt!

Imorrn efter jobbet:

Ingenting

Mer funderingar över livet

Som vanligt har jag svårt att komma igång.

Ju mer jag funderar på det, desto mer rätt känns det med en paus. Orka göra annat.

Jag är så trött hela tiden. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag sover eller slappar, tröttheten ligger där som ett lock över hela mitt liv.

Jag vill inte ha det så. Men jag kan förstå varför.

Det var flera år sen jag hade det lugnt i mitt liv. Det är hela tiden måsten, inplanerade möten, träffar. Även när jag är "ledig" har jag borden; filer som ska avlyssnas och analyseras, planer som ska göras, tider för coachningar som ska planeras. Och visst, det är roligt också. Socialt. Men är det värt det när jag blir som en zombie de dagar jag inte har något inplanerat? Och går med ständigt dåligt samvete över det jag borde göra men inte gör?

Jag vet att det är mycket av detta nu i bloggen. Jag vet att jag skriver samma sak flera gånger. Men detta är min ventil, mitt sätt att bearbeta. Och detta är ju min egoblogg...

Löfte

Och så ett nytt löfte till mig själv.

Jag ska anstränga mig för att göra något socialt varje vecka. Något som inte har med kör eller kvartett eller jobb att göra.

Jag har varit eremit länge nog. Visserligen är jag trött, men jag vill ut och göra saker. Så jag anstränger mig, efetrsom jag blivit bekväm.

lördag, so far...

Det var mysigt igår, hemma hos A. Utflyttningsfest. Jag har nog inte greppat riktigt att hon faktiskt försvinner. Flyttar. Två timmar bort. Inte velat fatta, är nog rätt att säga.

Ensam nykter var jag. Japp, den vita perioden goes on and on. Det funkade. Blev till och med lite kul när vi började diskutera religion, vargar, fördomar och allt vad det var. Lite lättare att hålla tråden när man inte hällt i sig några glas, helt klart. Fast inte lika lätt att göra sig hörd alltid...

Idag.. Sovmorgon. Sol på balkongen. Tvätt. Genomgång av låtar inför rep imorrn, inspelning på fredag och gig på lördag.

bara lite allmänt babbel..

Och den är nästan borta! Inflammationen, alltså. Så enormt skönt, så skönt att jag tränade idag. Det var skönt fast inte. Jobbigt. Svettigt. Men skönt.

Nåt som inte är skönt är att jag är teknisk idiot. Jag får inte DVD:n att funka med digitalboxen. Jag får den inte ens att funka med tv:n längre. Bild får jag, men inget ljud. Tillbaka till att koppla ihop den med boxen. Det enda som står är att man ska in med en sladd i ett hål. Jag sätter in sladden i hålet, men inget händer. Varför?!?

Och så fegade jag idag. Eller var trött. Både och, kanske. Skulle gått på dejt, men.. nä. FEGIS! LATMASK!

Eller, nej, jag ska inte skälla på mig själv. Det kommer. Det gör det. Jag ska bara bli pigg först. Snart.

Nu när jag bestämt mig för att pausa så längtar jag så mycket. Tänk att inte ha nåt att göra. Jag minns inte ens när det var så senast. Inte ha nåt måste som hänger över mig. Leva ett vanligt liv, hänga med kompisar, träna, dejta..

Jag längtar, fast ändå inte. Jag vill ha kakan och äta den. Det går inte, inte just nu. Jo lite går det, kvartetten har jag ju kvar. Men svikarkänslan hänger kvar, det gör den. Den får väl göra det då, tills den tröttnar.

Nu gör armen lite ont igen. Stackaren.

Misslyckat frosseri

Ibland undrar jag.

Jag kan ju inte ens frossa ordentligt!

Kände mig trött och ynklig idag och bestämde mig för att bryta mitt löfte en enda gång. Glass var jag sugen på och glass skulle jag ha. Särskilt som Ica hade min favorit; Trippelchoklad.

Jag lyckades väl äta en tredjedel. Sen var jag proppmätt och fick jätteont i magen. Efter en liten stund kom all glassen upp igen.

Det är väl bra i och för sig. Min kropp vill inte ha massa socker och skit längre. Får fortsätta frossa popcorn och melon...

Not yet

Fortfarande ont.

Återkommer...

Aj

Inga långa inlägg idag, och inte mycket kommentarer heller.

En inflammation i höger handled sätter P för surfande idag.

Paus - röriga tankar

Jag behöver en paus.

Det var så längesen jag pausade.

För så här är det. Jag är en slags typ A-person. Inte fullt ut, A-, kanske? För jag har höga krav på mig själv, jag engegerar mig, jobbar hårt... Men sen är det som om jag tröttnar. Eller plötsligt inser hur mycket det är. Eller märker att det inte blir så bra som jag tänkt mig. Och då orkar jag inte riktigt fullfölja. Vilket såklart får mig att må dåligt, för vem mår bra av att ge upp? Samtidigt som det jobb jag redan gjort förmodligen betyder massor, men det ser inte jag. Jag ser misslyckandet. Som nu. Ansvarsposten jag lämnat ifrån mig i kören. Jag har haft den i stort sett sen jag började. Jag har byggt upp så mycket, skapat fantastiska saker... Och det enda jag ser är att jag inte orkar fortsätta. Att idéerna är slut.

Så mycket av min bild av mig bygger på vad jag gör. En person i kören sa till mig i onsdags att "du är bra för den du är, bara så du vet. Inte för det du gör eller har gjort. DU är bra."

Att det ska vara så svårt att ta till sig?

Så jag tror att jag behöver träna på att inte prestera. Jag behöver pausa. Hitta andra rutiner. Komma igång med träningen ordentligt. Upptäcka nya sidor av mig själv.

Men det är så svårt. Dels att inte prestera, vem är jag om jag inte är den som..? Men också för att det känns som om jag sviker. Jag är lojal, väldigt lojal.

Men jag kanske skulle vara lite lojal mot mig själv också?

Tack!

Tack alla ni som skriver när jag spyr ut min blues över bloggen. Det känns faktiskt bättre när jag läser era kommentarer.

Bara så ni vet.

Försökte med lite shoppingterapi idag, men något gick oerhört snett. Jag kom hem med en verktygslåda. I och för sig gillar jag att organisera grejer och just nu ligger mina verktyg i en skolåda, så.. Men ändå.

Sen tog det ungefär tusen år att komma hem. Men imorrn är det i alla fall lördag.

Jag vet inte

Jag tappar sugen. Har ingen ork, ingen lust, inga idéer.

Det roligaste jag vet är just nu inte roligt. Eller, det är det, men så mycket måsten hela tiden. Jag vill ha balans, men jag ser inte hur.

Det är en tung kväll ikväll. Och jag vet att det beror delvis på det där som det alltid beror på en gång i månaden, men jag vet inte. Jag är ledsen. Känner för att gråta. Det var längesen, känner jag när tårarna nästan trillar över kanten. Längesen de kom.

Och jag tror jag behöver det. Men jag orkar inte gråta.

Blåbär och djupa samtal

Gott. Väldigt, väldigt gott. Rekommenderas. Helt gratis också, om man bortser från att vi handlade mat för 900 kronor i helgen.

En skön helg har det varit. Blåsigt, men en hel del sol.

Långa samtal.. Min kompis har problem med alkohol, vilket märktes väldigt tydligt i fredags. Jag drack ingenting, har ju min vita månad. Hon drack väl ca 5 starköl och blev pruttfull.

Jag har funderat över hennes alkoholvanor tidigare. Är ju själv inte den som spottar i glaset, men där är det alkohol ofta. Väldigt ofta. Det är inte så lätt att säga till en kompis; "jag tror du dricker för mycket". Samtidigt är det ju det en riktig vän gör. Säger till.

Vi kom in på det ganska smidigt dock, pratade om varför jag har valt att köra vitt nu, att det dels har att göra med att allt umgänge jämt ska handla om alkohol. Ja, och sen därifrån.. Hon berättade att hennes Coach var lite orolig över hennes drickande och då kunde jag säga "ja, det är faktiskt jag med".

Och det blev bra. Bra samtal om varför och hur och allt mellan himmel och jord.

Jag tycker ju om min vän. Vill inte att hon ska tappa bort sig.