Ser framåt

Jag tänker inte göra nån summering av året 2009.
Det hände bra saker, dåliga saker, men nu är det över.
Nu lägger jag 2009 bakom mig.

Istället ser jag framåt. Eller snarare, försöker vara i nuet. Inte skapa massor av förväntningar, men vara öppen för det som kommer i min väg.

Skit också!!!

Men SKIT!!!!!
Jag såg just att jag fått en p-bot på pappas bil som står härnere på gatan. Förmodligen är det städdag eller nåt sånt, för i vanliga fall tror jag man får stå. Som att det fanns nån annanstans att parkera på när de plogar så dåligt! I och för sig kanske de plogar så dåligt för att det står bilar överallt... Hmm.
Skit är det i vilket fall, för jag har absolut inte råd att betala några böter. Blir till att låna av pappa...

Nyårspimpar

Japp, julen är slut.
Ny tid, ny bloggdesign... ;)

Förberedelser

Idag lånade jag bil av fadern, för att kunna åka och storhandla till nyår.
Jäklar vad med mat det blev! Fast vi lyckades hålla oss inom budget, trots att vi inte var så noga med priserna.
Gott blir det i alla fall.

Nyårsmeny 2009:
Fördrink:
Mojito

Förrätt:
Varm chévretoast med saffranshonung och ruccola

Varmrätt:
Ugnsbakad lax med ingefära och sojaglaze,
potatisgratäng,
sallad och yoghurtsås med vitlök

Efterrätt:
Frusen pepparkakscheesecake med lime (och såna där eldsprutande saker, såklart!)

12-slagssnacks:
grön och svart tapenade
guacamole
crustader (eller vad det heter)

Och så vin och skumpa förstås.
Och singstar och wii.
Jag tror det kan funka, även utan hångel!

Plötsligt händer det!

Plötsligt blev jag riktigt jäkla hångelsugen.

Jag tror att det är ett gott tecken, för nåt sånt har jag knappt funderat på det senaste halvåret. Okej, who am I kidding... Det senaste ett och ett halvt året.
Mycket för att jag inte haft någon potentiell hångelpartner, men..

Nu blev jag sugen..

Mål till sommaren.

Nu sätter jag upp ett mål.

Till sommaren 2010 ska jag kunna gå klädd i jeans och ett linne och känna mig snygg!

Så det så!

2009 - det sjuka året

Året var 2009.

Det var ett sjukt jävla år. Verkligen.
Det känns som om jag varit sjuk hela året och det har jag ju i princip varit. Ont i magen, förkyld, trött, ont i magen, influensa, ont i magen...
Jag har suttit hemma, tröstätit och blivit tjock. I och med det har jag inte velat gå ut, inte velat dejta. Vad är det för idé när man känner sig tjock, ful och tråkig. Och trött. Alltså har jag inte bara varit sjuk, jag har varit osocial också. Kul tjej, liksom.

Men nu är det slut på det. Jag känner mig så mycket bättre nu efter operationen. Säkert mycket psykiskt, även om det nog kan påverka att ha nåt som ligger och ruttnar i kroppen.
Nu vill jag träna! Äta bra! Gå ut, ha roligt, lyssna på musik. Träffa folk. Träffa killar. Hångla!!!
Jag vill verkligen hångla.

Mitt nyårslöfte, för jodå, jag kör på dem fortfarande, är att ha mer kul.
Jag vill bli social igen.
Och jag inser att det inte kommer av sig själv. Visst, viljan finns där, men har man suttit hemma ett år blir man väääldigt bekväm. Så nu får jag ta mig i kragen och ställa mig till förfogande.

Liket lever! Wohoo!

Saker jag undrar över

Folk som skriver på msn, men som inte verkar vilja kommunicera. Såna som skriver: "hej" och sen inget mer. De tar initiativ till en konversation, men sedan lämnar de helt och hållet över ansvaret på kommunikationen till den andre.
Varför skriva över huvud taget då?

Går bort!!!

Hemma!

Jag är hemma!
Efter att ha klivit på planet ca kvart i åtta, sedan suttit i planet, på marken, i 3 timmar innan det lyfte, så är jag hemma.
Det är skönt.
För visst, jag har haft det jättemysigt i juldagarna. Lugnt, skönt, kallt ute, varmt inne. Inte ens ätit så himla mycket för mycket.
Men det där med att ha folk omkring sig. Hela tiden. Fan, jag har bott själv i 18 år, jag pallar inte mer än några dagar! Särskilt inte med släkten. Mamma och hennes sambo som konstant missförstår varann med flit, stress över småsaker, en lillebror som måste ha jämnt blodsocker så han inte exploderar... Inte hela tiden, men tillräckligt mycket för att det faktiskt är ganska skönt att vara helt själv igen.
På sommaren är det annorlunda, man kan vara ute och på längre avstånd från varandra. Nu var det 25 grader kallt mest hela tiden och ljust bara tre timmar, knappt det.

Just nu är jag allra mest glad för att jag är ledig imorgon. Och på tisdag. Och onsdag. Men mest imorrn, efter den här mardrömshemresan...

snabbloggning i juletid!

Snabbloggar lite i hemlighet, medans mamma är i duschen och de andra tittar på tv...

Julafton var en hit! God mat, trevliga människor, vilda barn och horder med julklappar. Nu är det svinkallt ute, minus 20, så man kan stanna inne med gott samvete och mysa i pyjamas.

Har massa uppslag till inlägg, men de är såklart som bortblåsta nu när jag sitter vid datorn. Jo en sak funderarde jag just över. Människor, oftast tjejer, som har bild på sig och sin partner som presbild, tex på Facebook. Vad är grejen? Slutade de vara en individ när de blev ihop? Usch, det där är jag livrädd för. Eller så är jag bara avundsjuk, vem vet.

Hoppas ni har en härlig jul alla!

Julestrul

Men!
Dumma jäkla dator som stänger av sig själv hela tiden! Dumma jäkla skrivare som helt plötsligt stannar mitt i en utskrift. Tack gode gud att jag skrev ut dagens resa först! Hemresan får jag skriva ut därborta.
Jag tror det är fläkten som är paj på datorn. Den låter skithögt och så blir datorn jättevarm. Och stänger av sig. Nu gick en USBport sönder dessutom.

Jag tar tag i det där när jag kommer hem.

Öppen fråga

Föräldrar.
Varför, VARFÖR, tar ni med er era barn ut och julshoppar dagen före julafton? Jag lovar, de tycker inte om det, jag tycker inte om det och jag tror faktiskt inte ni tycker om det egentligen heller.

Efter att jag tagit bort stygnen idag tog jag en sväng förbi jobbet och hälsade på. De satt och hade julbrunch, hur mysigt som helst. Jag fick en kryapådej-blomma och en kartong apelsintryffel. De jäklarna!
Sen drog jag upp till gallerian. Fantastiskt nog var det inte så mycket folk som jag varit rädd för, även om BR och akademibokhandeln var rätt trångbodda. Jag fick i alla fall tag i julklappar till barnen, fingerfärg och böcker, och dessutom en hel del julklappar till mig själv... En svart klänning på HM till exempel. men den kostade bara 199. Så jag köpte ett skärp med. Och leggings. Men det behövde jag. Och örhängen...

Nej, packa...

försenad julklappsstress

Insåg just att jag inte kommer undan att köpa julklappar ändå.
Barnen ska ju ha. Baaaarnen!
Vad köper man åt 3-åringar, respektive 1-åringar?
Jag funderar på fingerfärg och sen kanske nåt badskum eller nån badleksak. Orsak och verkan, liksom.
Det får ju inte vara dyrt heller, för jag är ju så snorpank hela tiden.

Billiga idéer mottages tacksamt!

hemmajobb

Jag jobbar hemma idag. Fast jag vet inte om jag får så mycket gjort.
Disciplin, det är inte riktigt min grej.
Lite har jag fått gjort i alla fall, men det går segt. Det är ju så mycket roligare att kolla facebook, bloggen, göra om mina vänner till små elf's...

Det är därför jag ryggar lite inför att starta eget. För att jag vet att min disciplin är åt helskotta. Å andra sidan kanske det skulle vara lättare om jag fick göra nåt som jag verkligen tyckte var kul och dessutom behövde göra för att tjäna pengar.

Fast just nu spelar det ingen roll. Planerna finns kvar, men ligger på is. Nu ska jag satsa på mitt nya jobb.

Fast först ska jag ta mig igenom den här jobba hemma-dagen...

Julstämning

Blev inspirerad av Katie...

Tomtens sista färd

Släden den glänser i stjärnornas ljus
Tomten stiger in med klappar i ett hus.

När han kommer tillbaka är renarna väck
kvar står bara hans julklappssäck.

Han ser sig förvirrat om efter djuren
Då ser han två skyltar som sitter på muren

På den ena det står Securitasvakt
På den andra: de djur som står här går till slakt

Tomten tänker "otur som fan
av alla ställen att landa på Scan.

Men det kanske inte är nån fara och färde,
för de jobbar väl inte här den 24:e?

Det gör de förstår han när han hör skriken
tomten rusar in i fabriken

På ett band ser han renarna - åh vilken pärs
en efter en blir de malda till färs

Maskinen är stor, tomten slänger vanten
och svingar sig upp på kanten.

Han tar tag om den sista renens svans
det är blodigt och halt, han har dålig balans.

Han träffar maskinens roterande egg
det sista som syns är hans bländvita skägg.

Gläns över sjö och strand
Tomten säljs nu som isterband.

No more bad smell

Nu var servicekillen här.
Han vred lite på badrumsbrunnen och sa: "Så, nu är det fixat!"

Jag som var helt säker på att det var toaletten som luktade. Men de är tydligen väldigt känsliga, de där golvbrunnarna, sa han.

Hoppas lukten är borta nu då!

måndagsfunderingar

Vaknade badande i svett.
Jag gör ofta det nuförtiden. Trots att det inte direkt är varmt i min lägenhet, snarare tvärtom. Har en känsla av att det beror på medicinerna jag äter.

Jag tog i alla fall en varm dusch och fixade lite frukost. Ringde servicekillen så han kommer hit och tittar (luktar) på toaletten. Vore skönt att kunna göra något åt det.

Funderar på att köpa ett element om det ska fortsätta vara så kallt. Eller en värmefläkt. De är faktiskt inte så dyra. Men den måste vara tyst, det är viktigt.

Imorrn tänker jag jobba hemifrån, men idag är jag fortfarande sjuk. En promenad, för att sträcka på ryggen, blir det efter att servicekillen varit här. Lite disk och diverse hushållssysslor också. Måste ju byta lakan efter nattens svettningar...

Jag vill ha en ny säng. Tomten...?

Trevlig överraskning!

Kom precis hem.
Pappa ligger och snarkar på min soffa, han blev lite trött den gamle mannen. Jag vill ju inte att han ska köra i diket på väg hem, bättre att han kraschar här en stund.
Innanför dörren låg ett julkort och väntade. Ett livs levande julkort, hemgjort om jag inte tar fel. Så fint! Jag blev jätteglad. Tack söta Kira!

Hemma igen alltså. Skönt, fast jag kommer att sakna det svarta djuret. Han jamade så besviket när jag packade väskan.
Det har varit jätteskönt att hänga hos pappsen. Veta att det finns nån där hela tiden, kunna fråga om det känns konstigt i såret.. Men det är skönt att vara hemma också.

At last - me

Nämn något som gjorde dig glad igår: att större delen av familjen var samlad
Vad gjorde du kl 08 imorse: Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan: Promenerade i snölandskapet!
Det sista du sa högt: "Japp"
Det senaste någon sa till dig: "Tar du med den in" (pappa om sin kamera)
Vad har du druckit idag: Te, kaffe, ProViva
Vad var det senaste du åt: En chokladbit från gårdagens chokladkartong
Vad var det senaste du köpte: det senaste jag betalade var mitt besök på akuten i tisdags.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun
Vad är det för väder hos dig nu: Skymning och det har just börjat snöa igen
Godaste glassmaken: allt med choklad
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag gjorde det, men nu vet jag inte längre...
Sover du tungt: Nej, jättelätt.
Drömmer du mardrömmar: Inte skräckvarianter, men jobbiga drömmar om jag är stressad
Trivs du med ditt jobb: Jag hoppas att jag ska trivas bra på mitt nya jobb!
Favoritklädsel: byxor, top och nån snygg kofta
Favoritlåt just nu: har ingen som jag kommer på
Vad ser du om du tittar till höger: En sovande svart katt på en säng
Vad gör dig glad just nu: Att mitt sår inte gör lika ont och att jag inte mår lika illa som jag har gjort de senaste dagarna!
Vad ska du göra härnäst: Åka hem
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Glad, lite trött
Favoritgodis: Choklad. Alltid choklad.
Kläder just nu:Mjukisar och tröja
Sommarplaner: Jobba förmodligen, eftersom jag ska utomlands två veckor i oktober
Hur många kuddar sover du med: Tre
Spelar du något instrument: Nej, tyvärr.
Morgon eller nattmänniska: Inte morgonmänniska i alla fall!
Vad är viktigast för dig: Att vara trygg. Tror jag. Tråkigt kanske, men nödvändigt med en trygg bas för att våga testa nytt..
Är du kittlig: Ja
Snarkar du: Ingen har klagat
Stjärntecken: Vädur
Äckligaste insekten: Spindel och kackerlacka
Längtar du mest efter just nu: Att såret ska läka bra och att jag ska vara FRISK hela 2010!

Mitt vinterland...

Sällan var väl en promenad så skön och efterlängtad!

Första gången jag gick mer än 100 meter sen i tisdags. Upprätt, dessutom.
Precis nu har det slutat snöa. Små, små glimtar av blå himmel syntes i den grå massan ovanför våra huvuden. Det var så där lagom kallt, sådär att när man står stilla mer än två minuter blir det lite kallt, men rör man sig hela tiden är det alldeles lagom. Det var ganska hyfsat plogat dessutom, så vi slapp pulsa.

Känns bra att veta att den funkar, gamla kroppen. Nu ska den få gå ut och gå minsann, som bara den! Det är ju den typen av motion jag kan ägna mig åt ca 6 veckor framöver, så det ska jag banne mig göra.

Vad gillar ni min julpimpning av bloggen, förresten? :)

Men titta ut!

Jäklars vad det snöar!!!

Julstämning deluxe..

Dag 3 = illamående

Tredje dagen efter op och idag kommer illamåendet. Helt normalt, min mage fixar inte starka värktabletter nån längre tid. Det var precis likadant när jag opererat handen.
Nu har jag lagt av med de allra starkaste, håller mig till alvedon, så hoppas vi att magen återhämtar sig snabbt. Fördelen är ju i alla fall att jag inte tröstäter. Kanske kan gå ner nåt kilo på kuppen!

Igår var jag på toa och gjorde "det stora" för första gången sen operationen. Blev lite chockad när jag såg att det var massor av rött blod i det. Frågade pappa doktorn, som sa att det var normalt. Hade jag ju i och för sig kunnat räkna ut, då de varit och skurit i tarmarna. Me ändå. Det kunde de väl ha talat om innan jag åkte hem, att det kan bli så.

Fan vad glad jag är ändå, att detta blev gjort. Nya friska årtionde, here I come!!!

post-op gnäll

Alldeles precis hamnade jag i programmet Ullared på femman. Det var en hemsk upplevelse. På riktigt. Jag kommer aldrig aldrig att se en minut av det programmet igen.

Annars har jag skitont i såret och känner mig allmänt gnällig. Pappa med fru är på middag, lika bra så slipper jag vara trevlig. Ett av stygnen har gått upp, jag hoppas det inte gör nåt. Det ser tillslutet ut ändå. Jag antar att de har sytt lite inuti också, med såna där stygn som löses upp av sig själva.
Blä. Ont i såret. Ont i magen, den är alldeles spänd. Inte så konstigt, kanske, de fick tydligen rota runt lite därinne för att få ut den lilla alien. Ont i halsen av den jäkla intuberingsslangen. Ont i nacken för att jag bara kan ligga på rygg. Hatar att ligga på rygg. Uttråkad. Vill inte sitta, för det gör ont. Vill inte stå, för det gör ont. Vill inte ligga för det gör ont. Vill inte äta, har ingen direkt matlust. Jag är inte ens sugen på godis.

Ska bli jäkligt skönt när detta är över...

Min ruttna blindtarm - the story

Under lite drygt 3 års tid har jag dragits med magbesvär. Det har visat sig i många olika former. Hård i magen, lös i magen, luft i magen, kramp i magen, sur i magen… Efter några år hittade jag en förklaring. Trodde jag. IBS; Irritable Bowel Syndrome. Den innefattade ungefär alla mina problem. Gott så. Denna diagnos var visserligen kronisk, men gick att hålla i schack med bra mat och träning.

För ca ett år sen ändrades symptomen. Jag blev illamående och fick frossa. Illamåendet gick sedan över i smärtor, främst i höger sida av buken. Där kunde det ömma flera dagar efter själva attacken. När detta återkommit 2-3 gånger insåg jag att det inte var de vanliga IBS-symptomen och började leta efter en förklaring. Jag har varit på ett otal undersökningar. Gallan, njurarna, levern och magmunnen. Allting har verkat troligt, jag har känt; äntligen, nu vet vi vad det är, men så har inte ultraljuden eller skiktröntgen visat ett smack. Nu började jag nästan känna mig som en hypokondriker.

Så kom det då tillbaka, illamåendet. Min kollega nämnde precis på morgonen i måndags att ”vad skönt att du inte har haft de där magbekymren på ett tag!” Det skulle hon aldrig sagt. Besvären ökade. Jag bet ihop, jobbade, åkte hem och sov några timmar och gick sen på julfest. Jag kom hem, sov, drömde om smärtorna i magen och insåg på morgonen att det kanske var läge att göra något åt saken. Sagt och gjort, jag ringde pappa doktorn. Han låg och sov, men hans fru, doktor även hon, lyssnade på mina symptom och rådde mig att åka in till akuten.

Detta var dagen för det stora snöovädret. Som tur var kom jag in före alla halkningsolyckorna, så jag fick hjälp hyfsat snabbt för att vara SöS.

En liten roligt parantes; det skulle så klart tas ett blodprov när jag kom in. När sköterskan drog ut nålen sa hon ”ojdå, vad det blöder”. Det gjorde det verkligen. De fick stopp på det och jag fick en lite mugg att kissa i och anvisningar till ett inre väntrum. Jag hann inte mer än att gå runt hörnet så kände jag att det var något som droppade. Jag tittade ner och såg röda fläckar på golvet. Mitt blod! Det rann i flera strilar längs armen och nästan bubblade upp ur sticket. Jag gick tillbaka till disken och sa ”jag blöder lite…” varpå massor av folk strömmade dit och började stoppa blodet och torka på golvet. Det blev tydligen en snackis sen, nere på akuten.

Men magen var det ja. För att göra en lång historia kort, jag undersöktes, det konstaterades att det liknade blindtarmen, men eftersom jag haft besvären så många gånger ville man röntga. Jag blev inlagd, man satte fast en massa nålar i mig och jag åkte upp på en kirurgavdelning. Jag fick dela rum med en mycket förvirrad gammal tant. Där kom en snyggdoktor, klämde på min (tjocka) mage och sa att han tyckte att jag skulle ner till gyn först för att utesluta nåt sånt. Röntgen sköts upp och jag fick vänta i typ 6 timmar på att komma ner till gyn. Där konstaterades att allt såg bra ut. Ett litet myom, men inget som skulle kunna orsaka mitt ont. Så nu visste vi det.

Upp igen till avdelningen och tillbaka till rummet med den förvirrade tanten. Hon vaknade mitt i natten och hade ingen aning om vart hon var. Dessutom var hon mycket misstänksam mot personalen och trodde att de stoppade i henne grejer för att göra henne förvirrad. Det slutade med att jag fick sova i allrummet för att få lite lugn och ro.

Just det, till saken hörde att jag inte ätit något sen en Nutrilett på tisdagens morgon.

Lagom hungrig vaknade jag upp på onsdagsmorgonen och fick veta att jag skulle på röntgen klockan 14. Tjoho, bara 6 timmar att slå ihjäl. Nu fick jag dock byta rum, från rummet med den förvirrade tanten till ett rum med en sovande tant.

Några tråkiga timmar senare rullades jag ner till röntgen och blev instoppad i ett rymdskepp som kollade in mina inre delar.

Detta avgjorde saken.

Visst var det en retning på blindtarmen och eftersom den jäklats så länge skulle den bort. Snyggdoktorn kom in och ritade ett streck på min (tjocka) mage och förklarade att han inte skulle operera, för han skulle gå hem. Lika bra det, tänkte jag. Det är jobbigt med för snygga doktorer. Istället kom en annan doktor, som visade sig vara samma doktor jag träffat dagen innan, på akuten. Det kändes tryggt, på något konstigt sätt.

Efter bara någon timme, rekord i sjukhustid vad mig anbelangar, kom de och hämtade mig till operation. Inne i narkossalen fick jag andas syrgas och sen minns jag inte alls mycket mer förrän jag vaknade upp i något som kändes som en korridor, men som tydligen var uppvaket. Eller så var uppvaket i en korridor, vad vet jag. Jag hostade en massa, vilket inte alls var skönt, för då gjorde det ont i magen. Där låg jag ett bra tag och svävade mellan dvala och vakenhet. Jag minns att jag fick syrgas igen, genom näsan denna gång, och att de tjatade på mig att dra djupa andetag för att syresätta blodet. Dessutom kom de och kollade hur mycket urin jag hade i min urinblåsa hela tiden.

Väl uppe på avdelningen igen fortsatte de att kolla urinstatusen. Tillslut var det tydligen en halvliter, så då skulle jag få gå upp och kissa. Det gick inte. Mycket märklig känsla. Jag kände att jag var kissnödig, men det kom absolut inte en droppe. Det slutade med att de fick tömma blåsan genom en kateter, vilket inte var så obehagligt som man kunnat tro. Eller så var det bara det att jag fortfarande var påverkad av morfin och annat shit som de sprutat i mig. Jag minns att jag låg och försökte tänka på något, men att det bara kom massor av nonsensord. Jag minns att jag förundrades över det och tänkte: ”jäklars vad med morfin jag måste ha i kroppen när jag ligger och tänker så här knäppt”.

På morgonen fick jag frukost. Äntligen! Efter två dygns fasta! Aldrig har väl en Yoggi och en torr macka smakat så gott. Där jag satt i sängen med en kopp te, en bok och tittade ut på snöovädret var det till och med ganska mysigt.

Nåväl, jag fick fortsätta med kisseriförsöken och det kom igång tillslut. Den sovande tanten i rummet blev så småningom ytterligare en förvirrad tant, som försökte smita hem hela tiden. Lillebror kom och hälsade på mig och hjälpte mig slå ihjäl ett par timmar och efter lunch fick jag veta att jag skulle få åka hem.

Tydligen var det den elaka blindtarmen som orsakat mina magproblem. Jag hade något som kallas ”kronisk appendecit” typ en kronisk blindtarmsinflammation, som blossar upp lite då och då. Den här jäkeln hade dessutom krupit bak i en ficka och omgivit sig med slemhinnor, lite som ett sånt där Alienägg ni vet. Och som om det inte var nog så var den gangruös (tror jag att det heter), vilket på klarspråk betyder att den börjat ruttna. Fräscht, eller hur.

Pappa berättade att en kollega till honom haft IBS i 4-5 år. Sedan hade det visat sig att han hade kronisk appendecit, han opererades och har sedan dess inte haft några som helst problem med magen.

Jag är bara glad att jag äntligen fick veta vad det var. Att det var nåt.

Så nu är det bara att stå ut med läkningsprocessen, sen har jag ett 10 cm långt ärr att skryta med!

Tillbaka!

Jag har varit borta lite. Det är för att jag har legat på sjukhus, minsann!
Ett långt och detaljrikt inlägg kommer snart.
För er som inte orkar läsa det, så har jag opererat bort en kronisk appendicit (läkarspråk för ovanligt jobbig jävla blindtarm) och det gick bra.

Julemys

Oj vad jag har fixat och donat i helgen. Till och med julpyntat lite!
Sakta men säkert faller lägenheten på plats...

Skratt-tips!

Det här tycker jag är sjukt roligt just nu!



Visst har du alltid undrat hur videon egentligen hör ihop med sången? ;)

Återupptäckt shoppingglädje!

Inatt sov jag drygt 12 timmar, nästan utan avbrott.
Helt galet. Hoppas förkylningen ger sig nu.

Vaknade 12.30 och var seg. Sådär som man blir när man sovit så länge. Fick sms av en kompis som undrade om jag ville dra till de gamla hoodsen och ta en fika. Det ville jag.
Sen promenixade jag över till Liljeholmstorget och shoppade lite. Japp, ni läste rätt!
Jag beslutade mig för att ta lite av farmorpengarna och unna mig. Eller unna mig, jag köpte trosor och strumpor, som jag var i skriande behov av. Men, jag shoppade även två gråa koftor på HM. Koftor är något jag känt att jag har brist på i dessa vintertider. En mössa åkte med också.

Jag längtar tills jag får bättre ekonomi, så jag kan shoppa mer!!! Hade glömt hur kul det var.

En liten uppdatering

Fortfarande trött, fortfarande förkyld.
Men nu är det i alla fall fredag!

Jag fick ju pengar av min snälla farmor när hon var här. Pengar kan man ju inte bara ha, så efter att jag betalat alla räkningar åkte jag till IKEA!
Helgen kommer att ägnas åt skruvande, borrande och fixande. Och en förhoppning att rösten kommer tillbaka snart. Vi har gig på torsdag.

Anpassning till vardagen

Det har varit en sån dag idag.
Trött, förkyld som fan, det bränner i bröstet.
Allt har gått långsamt, dåligt eller inte alls.
Folk är dumma och irriterande. Och överkänsliga.
Det var skönt att komma hem, ta ett varmt bad och byta sängkläder.
Ikväll går jag och lägger mig utan glitter på kudden.

trött, nöjd och stolt

Hemma.
Sjukt trött, men glad och stolt över hur konserterna i helgen hanterats. Särskilt med en återkommande förkylning, som envisades med att dyka upp fredag kväll.
Men jag är nöjd.
Det har varit roligt. Roligt och uppskattat av publiken. Mycket beröm på de grejer jag varit inblandad i. Det gillar jag, förstås. Jag vill stå på scen jämt!
Dessutom är jag jäkligt stolt över alla smågrupper, som har gjort ett fantastiskt jobb. Vi är så jäkla bra!

Väckarklockan ringer 06.45 imorgon. Jippie... och jag har glitter överallt. Well, that's showbiz!

HATAR pengar. Eller snarare bristen på dem.

Fy fan.
Den här månaden går jag back. Jag måste låna 3000 av min pappa. Kul, när man är över 30 bast, att behöva göra så. Nej. Inte mycket.
Åh vad glad jag är att jag kom till skott och sökte nytt jobb. Nu vet jag i alla fall att jag får en hyfsad ekonomi från och med februari. Då ska pengarna tillbaks till pappa som ett skott, sen kan jag börja leva igen... Så skönt!!!

när man hela tiden vill något annat..

Jag har aldrig varit riktigt nöjd.
Jag inser att jag sökt status i hela mitt liv. Inte pengar, oh nej. Men jag har inte varit nöjd. Inte velat jobba med det jag jobbat med. Jag har velat haft ett finare jobb, något med kredd, nåt i kultursvängen. Let's face it; jag har velat bli något.
Men det kanske är dags att inse nu, att jag är något. Jag är den jag är. Jag har ett jobb i en kvinnodominerad bransch. Ett jobb som jag är bra på och som jag kan bli ännu bättre på.
Jag har ett enormt rikt musikliv utanför jobbet, där jag skördar stora framgångar, både jag personligen och hela vår grupp.
Det är bra. Det är mer än vad många får uppleva.

Jag måste inte bli något annat. Det räcker så bra med den jag är.
Jag kan vara nöjd.

Värsta slappardagen

Slappt slappt slappt.
Och skönt.
Jag sov till 11.30 idag. Det blev i och för sig sent igår, med genrepet, så det kanske inte är så konstigt. Sen är jag inte helt kry än, märker jag. Det var då en jäkla influensa att sitta i!

Genrepet gick som genrep ska och brukar. Rätt kasst, med andra ord. Så jag antar att det bådar gott inför lördagen. Bara min röst kommer tillbaka. Det blir ingefärsavkok och hunungsvatten nu fram till helgen.

Ikväll är det julbordspremiär. Julfest med jobbet. Inte personalfest, den var igår, utan med alla inblandade så att säga. Det är därför jag är ledig nu på dagen. Börjar jobba 16.30 och får väl hålla på till 22.30 skulle jag tro.

Måste prata med min chef också. Jag har ju tackat ja till jobbet jag blev erbjuden. De lade sig precis på min undre gräns vad gäller lönen och ärligt talat kan det vara svårt att få mer om jag inte vill jobba långt utanför stan. Dessutom verkar ledningen bra och seriös och de är väldigt intresserade av mina specialkunskaper.
Nu hoppas jag bara att gamla jobbet kan släppa mig den 15 januari, eller helst lite tidigare. De har ju rätt att hålla kvar mig, men hoppas de inte gör det!

Nu kaffe.

Nytt jobb!

Jag blev erbjuden jobbet!
Magkänslan hade rätt.
Nu är bara frågan vad de erbjuder i lön.
Jag vet att jag inte kommer att få det jag begärde, det såg jag på chefen när jag sa vad jag ville ha. Hoppas att de inte går alltför lågt bara. Jag har en nedre gräns, under den går jag inte, hur intressant jobbet än är. För det är mycket jobb. Och jag är värd det.

Hon ska ringa vid tretiden i eftermiddag. Håll tummarna!