Söndag och staden

Det är något särskilt med att färdas genom Stockholm en tidig söndagsmorgon. Gatorna är tomma, täckta av rimfrost. I tunnelbanevagnen kan jag välja säte. Nattens spyor ligger orörda på perrongerna. Pressbyrån är stängd. De få människor man möter är antingen de som är på väg hem, med glansen från gårdagens fest fortfarande anad bakom den rinnande mascaran och de ölfläckiga jeansen, de som är på väg bort, med stora väskor, som förväntansfullt kliver ombord på flygbussen, eller de som helt enkelt är på väg till jobbet. En vanlig dag, fast med sämre kollektivtrafik.
Det ligger som en stillhet över staden.

Lite senare, på väg hem, har staden vaknat lite mer. Barn pinnar runt på skridskoisen i Vasaparken, föräldrarna står, fortfarande lite söndagssega, ännu på sidan av. Gatorna börjar fyllas av bilar. Fler bilar än gående. Var kommer alla bilar ifrån? Affärerna har inte öppnat riktigt än, men i skyltfönstret till Alicante Shoes sätter butiksinnehavaren upp en stor REAlapp, trots att det är långt kvar till mellandagarna. Sakta men säkert vaknar staden upp till ännu en adventssöndag före jul. Stress, kommers, julhets. Stillheten är ett minne blott.
Men den fanns där. Finns fortfarande, på söndagmorgnarna.