Imorrn är det dags, efter ca tre veckor hemma. Jobba. Heltid, schmack bara! Jag kör på det i veckan, ser hur det känns. På fredag ska jag till läkaren, är det för jävligt får han sjukskriva mig några procent. Jag tar inte ut nåt i förskott.
Jag har i alla fall varit på jobbet nyligen, på julfest i fredags. Det var trevligt. Lite ångestladdat att gå dit, dock. Men sen, trevligt. Jag tog det rätt lugnt, vill inte dricka för mycket nu i början av medicineringen. Åt mat, pratade lite, drack två glas vin, sa "jo men jag är ok, det går åt rätt håll" ungefär 11 gånger, kom tvåa i en musikquiz och åkte hem vid 22.
Dagarna jag jobbade förra veckan var bra. När jag får träffa andra, som tänker som jag, diskutera och prata övergripande synsätt och arbete, då är det roligt. Det är inspirerande och det hjälper mig att hitta mig själv lite grann igen, men jag vet ändå att jag måste bort, förr eller senare. Men just den där insikten om mig själv. Att jag varit för lyhörd, för mån om att alla ska få vara med och tycka och bestämma. Att jag tappat bort mig själv, mitt yrkessjälvförtroende, mitt i allt det där. En viktig insikt.
Igår gick jag inte på en balkanfest. Som tur var (?) gjorde inte kompisen jag skulle gjort det med heller det, för han orkade inte. Så jag behövde inte känna mig som en bangare. Jag hoppas verkligen det kommer fler såna tillfällen när jag har mer ork. Jag vill ju ut på sånt där, men just nu måste jag fortfarande balansera.
Förresten måste jag dejta snart. Bakade bullar med grannen förra veckan och hon är alldeles nykär och kvittrig. Jag vill också! Snart så orkar jag nog träffa lite nya människor igen. Snart..
2 kommentarer:
Lycka till! Ta allt i din takt så kommer det att gå bra. Puss och kram
puss!
Skicka en kommentar