torsdag 11 april 2013

I will survive. Såklart.

Jamen jag överlever ju.
Herregud, jag har varit med om det värsta. En liten svacka.. De har liksom inte samma pondus längre. Betyder inte lika mycket.
Såjo, det är bättre idag. Kanske för att jag ätit. Kanske för att det helt enkelt bara är bättre. Kanske måste man inte ha förklaringar jämt.
Sen finns det ju alltid saker att irritera sig på. M till exempel. O min gud, vad jag är glad att han inte är min pojkvän. Om han var det skulle jag vara ledsen och sårad just nu, istället för bara irriterad.
Han är nämligen extremt dålig på att svara i telefon. Och att, ibland, svara på mess. Fast just nu är det svarandet. Okej, jag vet att han håller på att renovera; slipa, måla och vem vet allt. Men det stör mig ändå, jag hatar att inte bli prioriterad. Det irriterar mig. Kanske mest för att jag ofta prioriterar honom. Kanske ska sluta med det och se vad som händer. Eller s är jag vuxen och säger nåt. Vi får se.

Imorrn är det första framträdandet inför publik med tävlingslåtarna. Håll tummarna.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Svackor kommer och går, inte mycket att göra åt. När det gäller M...vet känslan när man ställer upp och prioriterar och den andra är mer ljummen i sinna prioriteringar, då går det bort efter ett tag.

Kattis sa...

Mm, vissa dagar bara ÄR sämre, utan direkt förklaring, så är det ju ibland. Skönt att det känns lite bättre idag iaf! Och kul med framträdandet - jag håller! :)

Kattis sa...

(eller jag bättre igår då, jag är ju lite efter här)

Anonym sa...

Härligt att det känns bättre nu! :)

Antoinette sa...

Det känns ju alltid bättre efter ett tag. När man har ätit och så.. :)

Anna sa...

Precis! Att äta är så viktigt när man känner sig låg. Tyvärr tappar jag matlusten helt när jag blir sån.

Antoinette sa...

Det blir gärna så. I det här fallet var det en konsekvens av två dagars fasta, tror jag..Så det var inte jättesvårt att äta igen.. :)