jag är så trött på det här nu, vet ni

Stressad som fan denna vecka.
Mycket på jobbet.
Mycket med sången.
Absolut INGA pengar, pga att det drogs sjukdagar för både april och maj denna månad. Måste krypa till korset och be föräldrarna om lån för att ha råd att betala alla räkningar. KUL när man är nästan 40!

Jag orkar inte längre, jag måste ha ett bra jobb nu. Hur fan ska jag klara mig i sommar? Kredit?

och så blir allting liksom bara lite bättre

Jag fick lite bekräftelse igår ändå. Hansombaravillhasex loggade in precis när jag tänkte logga ur, så vi chattade en stund. Han är rolig, det är han. Lite skum, men rolig.

Idag då. Mycket bra dag.
Sovmorgon. Snabbfix, för att klockan plötsligt var massor och pappan var på väg i bilen. Brunch med la familia på lyxigt mysställe. Skjuts hem, för att plötsligt se på fejjan att bästaste ville ha fikasällskap medan sonen var på bio. In till Söder för glass och mys i solen. Nu har jag t-shirtbränna, men det var lätt värt det.
Sms:at med en gammal dejt, som vill försöka få till en ny dejt. Ingen av oss är särskilt bra på att planera dock, så det verkar dröja innan det blir av. Nåja, har vi väntat i 4 månader så kan vi ju vänta lite till. Han är behaglig att umgås med, så jag träffar honom gärna, det är inte det.
Sms:ade M också och frågade om han ville gå ut och gå. Ville visa god vilja, sådär. "Jag är i stan...", svarade han. Vad är det för svar? Säg ja eller nej, herregud! Det har varit lite konstigt sen förra helgen. Eller, vi har liksom inte hörts så mycket. Lite mess, bara. Ungefär lika mycket från bägge håll. Nåja. Vi kanske behöver lite tid ifrån varann, helt enkelt. På ett sätt är det lite skönt, för de där snurriga tankarna blir färre.

Ikväll är det jag, schlagern och blåbärscheescakeglass. Gott så.

ännu en fredag kväll

Här sitter jag och känner mig lite ensam, som så ofta under vackra försommarkvällar. Det blir som så extra tydligt då, när man borde sitta på en uteservering nånstans med massor av vänner, dricka vin och skratta...

Eller vänta nu.

Jag har egentligen varken lust eller råd att vara ute och festa ikväll. Jag tycker att det är ganska skönt att ta det lugnt, särskilt som jag ska iväg på brunch med familjen imorrn. Det är liksom bara det där att det är så tyst i mobilen. Ingen som hör av sig och ens frågar om jag vill med, så jag kan tacka nej. Ingen som undrar vad jag gör, hur jag mår.

Men om rätt ska vara rätt, så hör jag ju inte av mig till nån heller.

upp som en sol..

Varit på jobbet i 13 timmar.
Mår bättre. Inte lika mycket ångest alls. Alla hatar mig nog inte ändå.
Men det är skönt att vara ledig imorrn.

Är lite matt och slut, jag tror jag fått lite solsting idag. Jag klagar inte, märk väl, bara konstaterar att jag bör ta med en kepa till jobbet. Hoppas jag. Det vore sjysst att få användning för den nästa vecka. Mer sol åt folket!

näsan ovanför ytan

Det är inte lätt, det här med livet.
Jag kämpar rätt hårt för att hålla näsan över vattenytan just nu. Att inte dras ner i den där virveln av självförakt, självömkan och svartsyn.
Försöker tänka konstruktivt, använda mig av mina kbt-verktyg. Visst, mina kollegor kanske, till och med troligen, tycker att det är för jävligt att jag blev sjuk just denna vecka när det är mycket att göra. Hade jag haft ett annat jobb, ett jobb där det är ok att rusa på toa en gång i kvarten, hade jag kanske kunnat jobba imorrn. Kanske tvivlar de på hur sjuk jag egentligen är, kanske tycker de att jag är dum och att jag sköter mitt jobb dåligt.
Men.
Då är det så. Väljer de att se det jag inte gör, då är det så. För jag vet att jag är bra också. Helt ärligt ger jag inte allt på det här jobbet, det har jag ju redan skrivit om. Orken, lusten, den finns inte. Och jag vet ju varför, även om jag inte alltid accepterar det. Men det betyder ju inte att jag medvetet sätter folk i klistret, det skulle jag aldrig göra! Jag vet att jag är bra. Jag är lojal, jag är ärlig, jag är kreativ och supportande. Jag är lösningsfokuserad och jag kan arbeta hårt när jag behöver. Jag är bra på att starta upp projekt och jag är väldigt snäll och vill andra väl.

Så är det.

Nu ska jag äta lite, för det har jag glömt idag. Det brukar också påverka måendet. Mat och sömn, får jag inte det så blir jag en spillra..

uselt! men lite bättre..

Jag hatar hatar hatar ekonomi. Hatar pengar. Hatar att inte ha pengar. Hatar att ha skulder. Hatar att göra planer för att betala skulderna och hatar att hamna i affekt och bli frustrerad över lösningar som inte är lösningar, därför att det plötsligt är nya överenskommelser. Hatar att tappa kontrollen och skjuta budbäraren när det egentligen är mitt eget fel att jag hamnat i skuldfällan från början. Hatar att vara "dålig".
Och idag är jag magsjuk och hemma från jobbet (igen!!!) och därmed försvinner ytterligare en tusenlapp i den allmänna konkursen. Inte har nån hört av sig från jobben jag sökt heller, tydligen är jag inte så jävla attraktiv på arbetsmarknaden som jag tycker att jag borde vara. Det hatar jag också. Eller så är det det att ansökningstiderna faktiskt inte gått ut.

Men sen ringer fina Mz och säger att jag får jobba extra och så ljusnar det lite lite i horisonten.Dels för pengarna, men mest för att det finns underbara människor omkring mig. Också.

Men snälla nån..

Kommer precis hem från M. Efter mycket om och men fick vi till att ses. Promenerat, ätit pizza, druckit vin och pratat sex hemma hos honom. Sen fick han ett booty call, så jag drog hem. Hade jag gjort ändå, iofs, för jag är väldigt trött. hade ju en trevlig dejt igår (förrgår?) som blev sen och blöt, så jag är väl inte i mitt esse idag. I alla fall skällde jag lite på M innan jag drog, för att han egentligen inte är intresserad av den här tjejen som skulle komma över och jag tycker att han uppmuntrar henne i onödan. Sen kramades vi hejdå, för jag tycker ju om honom även om jag tycker att han är lite dum ibland, och då tog han mig på rumpan. Men hallå, liksom!
Jaja, det var väl inget med det, egentligen. Mer än att jag tycker om honom, men blir oerhört, extremt påmind om varför jag inte skulle vilja vara ihop med honom. Det är jättebra att vi är vänner, helt enkelt. Jag skulle bli tokig av nåt annat.
Äsch.

Dejten nu senast var i vilket fall väldigt trevlig. Ingen jättesnygging alls, men han har något som gör honom intressant. Ett sätt, han vet att föra sig. Det märks att han är van vid att resa, träffa folk.
Vi åt mat och gick på en spelning. På vägen mellanlandade vi hos honom och tog en Irish Coffee och delade en flaska vin på balkongen.
Sen pussades vi lite på slutet. Sen åkte jag hem. Fick sms idag, så intresse finns nog. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Blödigast av dem alla

Vi sjöng på ett bröllop idag och det var så vackert.
Vigseln var utomhus. Solen sken så där lite lagom, Mälaren glittrade i bakgrunden och brudparet var bara så fantastiskt vackert. Hela akten var vacker. Borgerlig, så man slapp prat om gud, men istället var det massor av prat om kärlek, hur stark den kan vara och hur stor den är.
Och jag grät. Ibland var jag tvungen att tänka på helt andra saker för att inte stå och storböla, för det var så oerhört fint. Nu märker jag hur extremt öppen jag blivit, hur alla känslor liksom sitter utanpå och bara samlar in den gemensamma känslan hos dem runt omkring. Jag har alltid varit väldigt känslig, men sen min bror dog har det blivit ännu mer.
Jag vill också. Stå där med den där personen som betyder så mycket, som jag betyder så mycket för.
Bredvid.

Ledig dag

Skönt. Så skönt.
Jag älskar lediga dagar. Vill ha många fler. Tyvärr går det inte ihop med det där basala att tjäna pengar till hyra och alla jäkla resor man ska ha råd med hela tiden.
Idag är jag inte helledig, i och för sig. Vi ska sjunga på ett bröllop klockan 3 och sen ska kvartetten coachas av en av domarna från NM. Dessutom kommer pappa hit redan vid 12, för att lämna ett USBminne med en film, som jag tänkte att jag ska se med M nån gång.
Igår var det födelsedagsmiddag för pappa, riktigt gott och trevligt. Det är ju vår tradition, att gå ut och äta på födelsedagar, en väldigt trevlig sådan. Fortfarande är det ju en plats som är väldigt tom, det kommer det alltid att vara, men vi kan inte sluta med allt bara för att en är borta. Det hade inte jag velat om det var jag.
Men jag har en period av saknad just nu. Har ett behov av att prata med honom. Det är inte samma sak att göra det när han inte är här.

män

Vilken konstig dag.
Eller kanske inte konstig.. Men full av män.
Jag stannade hemma idag, för jag hade såna jäkla kramper inatt. Ja, jag hade pms i söndags. Till råga på allt, liksom. Underligt att jag var låg och sur.
Och så idag.
Först ringer ynglingen och vill prata och prata.. Och helt ärligt, han är inte jättespännande. När vi hade pratat en timme ville jag lägga på, då tyckte han att jag dissade honom. Men orka! Senare ringer en annan snubbe från dejtingsajten. Honom mailade jag med innan Västerås och hade helt ärligt glömt bort lite. Tydligen hade vi bytt nummer i alla fall och vips bestämde vi att ses på fredag och äta indiskt. Sen började vi prata musik och vips blev det en spelning efter middagen. Fast jag fick dumpa honom om jag tröttnade, sa han, det tyckte jag var roligt. Han bokade bord och allt, så himla skönt med killar som gör sånt!
Sen skickade M en massa banjolänkar och så ringde han också. Vi hade inte pratat efter det där i söndags, messat lite, men inte snackat. Så nu pratade vi rätt länge. Vet inte om han var lite dragen, han hade varit ute och druckit öl (med en tjej, såklart!), men det var prat om att kramas och att jag borde sova över.. "Inte idag" sa jag, "jag börjar för tidigt imorrn". Jag vet inte. Det är sjukt mysigt att sova med honom, men jag vet inte om det är en sådär jättebra idé. Rättning. Jag vet att det inte är nån bra idé. Fast det är mycket möjligt att jag gör det ändå.
Nu sms'ade ynglingen gonatt. Jahaja.
Den enda jag inte hört av nu är hansombaravillhasex. Fast vi har å andra sidan pratat nästan varje dag på msn. Han var osedvanligt rar igår och vi pratade om riktigt serious shit. Fast sen blev det lite knullprat också, så då var allt som vanligt igen. Skönt.
Allt på en gång liksom.
Jaja. Det blir nog öken snart igen...

En av de där dagarna

Och där kom den.
Den där dagen med det svarta hålet. Eller mörka gropen i alla fall, för så långt ner trillar jag inte.
Jag vet varför.
Försenad baksmälla efter förra helgen, första dagen på mensen, begravningsplanering.. Inte så konstigt. En fjärt i rymden i sammanhanget, men dock ett irritationsmoment, är att M blivit väldigt dålig på att svara på sms, nåt som triggar mig till vansinne. Så jag sms:ar inte honom så mycket längre, vilket också blir fånigt. Egentligen är det ju bara att prata med honom. Precis som det bara är att prata med mamma om att jag nog inte vill att hon ska följa med till usa i höst. Det är första gången kvartetten är över på det sättet och jag vill att det blir vår upplevelse.
Jag hatar att prata med folk om jobbiga saker. Konflikträdsla är mitt andra namn. Hatar att göra andra upprörda, besvikna, ledsna. Missförstå mig rätt, jag gör det. Jag har lärt mig. Men jag tycker inte om det.

Jag drömde om min bror inatt, nästan för första gången, tror jag. Jag drömde att han låg på sjukhus, skadad liksom igen och att vi i familjen på nåt sätt var på väg dit hela tiden, men aldrig kom fram.
När jag vaknade hade pappa mailat bilder från begravningsplatsen där vi planerar att hans urna ska ligga. Jag vet inte. Det satte liksom stämpeln på dagen.

Men vet ni.
De här dagarna är en del av livet.
Det är ok. Inte kul när de inträffar, men det är ok, för jag vet att det inte bara är såna här dagar.
Alla dagar behövs. Även de ledsna och frustrerade.

Att börja om, igen..

Veckan som har varit har jag misshandlat min kropp.
Jag har tillåtit mig själv att äta det jag velat, vilket tyvärr resulterat i att jag ätit en massa skit.
Det börjar kännas nu. Jag känner mig svullen, magen är i olag, hyn börjar bli dålig...
Så, imorrn är det slut på det (o)ljuva livet! In med en kost bestående av protein, långsamma kolhydrater och motion! Jag riktigt längtar!
Nu har jag precis tryckt i mig bullar och är alldeles illamående av vetemjöl och socker, det kan ju vara lite därför.
Jag behöver ju komma i form! Luften är tunn i Denver...

en ledig tisdag

Har tillbringat dagen med att slappa framför datorn. Kolla alla uppdateringar på Facebook, så underbart att få hänga kvar i bubblan lite till, chattat med hansombaravillhasex om gårdagen, sökt jobb..
Sen var jag faktiskt ute och gick med M också, nu på kvällen. Vi har bland annat bestämt vart vi ska ha vår bröllopsmiddag. När vi är 45 och har kommit på att ingen annan vill ha oss, så ska vi gifta oss, nämligen.

Och nu är klockan gåochläggdig och jag har värsta jobbångesten för imorrn. Vill. Inte. Jobba! Vill. Ha. Nytt. Jobb!
Hoppas, hoppas att nån av ansökningarna från idag ger resultat!

njut av the moment..

Guldmedalj i helgen och så ligga idag.
Jomen just nu är allt ganska bra, faktiskt.

Jo, men det gick väl ganska bra..

Vi vann.
Vi krossade.
Vi fick den högsta poäng någon har fått regionalt.
Vi vann publikens pris, som mest underhållande.
Jag ska åka till VM i höst.
2005 satt jag på mitt första VM, tittade överväldigat och drömmande upp på scenen och sa; "Min dröm är att nån gång få stå på den där scenen!"
Fast jag vågade knappt säga det.
Nu ska jag dit. Vi. Just nu rankad som tvåa, om man tittar på kvalificeringspoängen.

Jag har inte riktigt fattat det här än...

Det pirrar!

Jättemycket pirrar det!

Nu kanske ni tror att "åh, hon var på lunchdejt och det måste ha varit fantastiskt.." Nej.
Det var det inte. Absolut inte. Raka motsatsen.
Men skit i det. Nu är det snart dags att stiga in i bubblan. Idag är sista körrepet, imorrn åker vi och på fredag, i övermorgon, är det dags! Det är DET som pirrar. Resten skiter jag i just nu.

Låtarna går på repeat i huvudet, jag kan inte passera en spegel utan att öva uttryck, jag har suttit på balkongen och visualiserat och jag har tittat på snuttar från genrepet. Det låter bra. Väldigt bra. Det var visserligen innan förkylningen slog till, men jag har även lyssnat på senaste repet och det låter bra det med. Lite flåsigt, men bra.

Jag vill bara att vi ska sjunga sådär bra som vi kan och alltsomoftast gör. Få gå av scenen och känna oss nöjda.Visst skulle jag vilja vinna. Åtminstone komma topp 3. Men gör vi inte det, för att andra var bättre, må så vara.
Fast jag vill vara bäst. Egentligen.

Jo och så har jag deklarerat också. Nu ska jag bara betala räkningarna, så är jag klar med det jobbigaste. Städa och stryka, visst. Men det kan jag göra imorrn.

Snart!