Valet stod mellan whisky eller Stesolid.
Det blev whisky.
Kanske inte rätt metod att handskas med ångesten, men nåt var jag tvungen att göra.
Och så har jag pratat med min far.
Han är bra, pappa. Både på att prata om det det gäller och att tramsa på om annat för att leda bort mig från det som är jobbigt.

Så just nu är läget under kontroll.

När jag berättar om hur jag mår i de här lägena så känns det som om jag hittar på. Överdriver. För när jag inte är i ångesten känns den så avlägsen. Därför skriver jag nu, för att komma ihåg precis hur vidrigt hemskt det är att vara här.