Det är faktiskt inte bra nu.
Ångest, grubblerier. masssor av tårar och tankar som bara trycker ner mig. Jag vet inte. Jag ligger på golvet och skakar, jag slår mig själv för att bara känna något annat. Just nu förstår jag såna som skär sig. Inte för att jag tänker göra det, men känslan av att ångesten är så stark att man gör vad som helst för att fokus ska hamna nån annanstans. Förstår jag.
Ögonen är röda och svullna nu. Näsan är tjock.
Jag fixar inte jobbet imorrn. Jag vill aldrig gå dit igen. jag vill bara vara här i min lägenhet, ligga under täcket. jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur det här.
9 kommentarer:
åh hjärtat, vad kan jag göra? Ska jag komma över?
Jag dövar ångesten med whisky, smart, jag vet... Men nåt måste jag göra, för jag pallar inte. Överlever kvällen, ska försöka få tag på doktorn imorrn.
Tack fina du!
ska vi gå till kvarnen eller nåt som är öppet? (har druckit glögg)
Jag fixar inte att gå ut just nu. Plus att jag är pank. men jag uppskattar som fan att du finns där.
Kram!
kramar! Jag är uppe i många timmar till, bara så du vet.
Och ring för fan om du hellre vill prata. )
Tack! Ska gå och lägga mig nu. Whiskyn börjar verka.. Men, som sagt, tack för att du finns!
Men alkohol är ett okej sätt att döva ångest, tillfälligt till man blir bakis. Jag hatar ångesten den är hemsk, vedervärdig och jag håller med varenda ord.
Bamsekram...
det hjälper inte att köra en Alfons? Försvinn dumma ångest för du finns ju inte.
En stor styrkekram till dej hjärtat!!!!
Skicka en kommentar