Grymt skön dag har jag haft.
Suttit på balkongen till tresnåret, då försvinner solen bakom trädtoppar på andra sidan gatan. Om inte träden fanns skulle jag ha sol till fem, säkert. Om inte längre.
Småmailat med en kille på en av dejtingsidorna. Han verkar trevlig, så varför inte ses?
Ser då och då nattsällskapet inloggad. Han har fortfarande inte hört av sig och jag har lite svårt att släppa min besvikelse. Jag tycker jag var värd ett avslut, i alla fall. Det är svårt att gå vidare, tycker jag, utan avslut. Det är till och med så jag har funderat på att messa. Tala om hur dåligt jag tycker det är att bara glida ut i periferin sådär. Bara för att JAG ska få ett avslut. Och för att göra annorlunda, eftersom jag är lite dålig på att visa mina negativa känslor. Man vill ju inte vara jobbig, liksom. Fast grejen är att jag fr vara jobbig. Jag får bli arg och ledsen och jag får visa det. Så kanske borde jag göra det, bara för att vara sann mot mig själv?
Jag vet inte.
Hur som helst. Söndagen närmar sig sitt slut. Jag har kokat soppa till min fastedag imorgon och nu ska jag snabbfärga ögonbrynen. Kroppen känns bra, lite stel och stum, men det är ju inte så konstigt. Yoga imorgon blir bra.
4 kommentarer:
Är också en sån som vill ha avslut. Ogillar verkligen att det rinner ut i sanden, eller att någon inte bara säger "tack, men nej tack" osv...
Ja, särskilt när man setts så här mycket ändå. Har det bara varit några dejter, så kan jag skita i det, men vi har ju ändå setts och legat en massa och sådär.. :/
För mig är det nog inte just avslut. Men det här med att ngn inte vill träffa en; rejection (kommer inte på ordet på svenska). Jag blir jätteledsen. Något fundamentalt i mig tror jag, vilket dessvärre gör att jag inte heller kan committa.
Jag blir också ledsen. Och trött på fegisar. :(
Skicka en kommentar