Nattsällskapet

Det var en himla trevlig kväll igår, trots att jag fick stryk i biljard. Några matcher vann jag i alla fall. Och märkligt nog gick det bättre när jag blev lite full, men det är ett jäkligt litet fönster man har innan det tippar över till att mest bli ofokuserad.
Jag hade funderat lite på om det skulle kännas konstigt när vi sågs, eftersom det var såpass längesen, men det gjorde det inte. Eller, jag bestämde mig för att inte tycka det. Vi möttes med en kram och en puss på munnen. Sen gick vi och åt indiskt. Kanske att samtalet gick lite trögt, eller kanske trevande, först, men lite tror jag att han är sån. Ingen babblare, som jag. Mer norrländskt tyst. Eller inte tyst så, men kanske mer eftertänksam.
Sen blev det som sagt biljard tills vi blev lite för fulla. Då tänkte han att vi skulle åka hem och det höll jag med om. På vägen hem köpte vi galet mycket snacks, som vi sen åt ganska lite av. Vi försökte se en film också, men det gick inte så bra det heller. Det är ändå väldigt nice att hitta nån man synkar så bra med på det planet. Och som inte ger sig, med tanke på att mina antidepressiva gör mig lite trögstartad.
På morgonen skulle jag iväg till heldagsrep, men det slutade med att jag blev ca en timme sen. Jag hade ställt klockan jättebra, men det var så mycket som skulle hinnas med där innan jag åkte.. Och sen kände jag att jag ville äta frukost i lugn och ro, så att jag hann känna in känslan. Inte behöva fundera på om det kändes ok eller inte. Det kändes ok. Vi hörs, sa vi (eller han) innan jag gick. Fast det blir väl jag som får höra av mig om det följer samma mönster. Det är ok. Tror inte han är the love of my life, men jag gillar att vara med honom, på flera sätt, och det räcker bra just nu.

Kan säga att det kändes hyfsat lätt att släppa på fabsexgudinnan, som vi personifierar i en av låtarna, idag! Dessutom var det flera av tjejerna som kommenterade hur snygg jag var. Tänk vad lite fysisk närhet kan göra..

Nu har jag (som vanligt, typ) asmycket i veckan och kanske även veckan som kommer. Jag vet att han har barnhelg nästa helg och helgen efter det är jag i Karlstad. Men det löser sig, är det meningen så blir det av, annars.. Blir det nåt annat. Jag har tillförsikt, som alltid dagen efter. Fråga igen om nån dag, när jag är frustrerad för att jag inte hört nåt... Eller så bestämmer jag mig för att inte bli det. Så säger vi!