onsdag 20 maj 2015

jag kunde inte låta bli. Förstås.

Jag hörde av mig.
Jag såg att han tagit bort sig från den långsamma dejtingsidan och fick nåt slags panik. Eller kanske snarare en känsla av att "jag måste veta hur läget är". Kontrollfreak, javisst.
Så jag gav efter. Skickade ett mess, frågade hur vernissagerna gått och att han borde komma hit på middag nån dag.
Och nu väntar jag.
Antingen på ett "ja vad trevligt" eller ett "tack, men det är bra nu".
Jag vet inte var den här känslan av otillräcklighet eller att inte vara bra nog kom ifrån. Jag ska ju vara fabulous. Tänka att alla vill ha mig, att alla såklart vill umgås med mig för att jag är så bra.
Jag vet ju inte ens om jag vill ha honom, men bara för att han eventuellt väljer bort mig, så blir det så.. Jag vet inte. Jag är dålig på att bli dissad helt enkelt. Om jag nu är dissad.
Hur gör jag för att bryta? För att vända den här dåliga självkänslan, att sluta gå och vänta på de där orden; "tack, men nej tack".
Hur gör jag för att släppa in, samtidigt som jag skyddar mig själv?

3 kommentarer:

Maria sa...

Oj vad nervöst att vänta på! Jag hade lagt till "messa inte" till hans nummer och aldrig hört av mig igen... Du har antagligen reagerat sundare :)

Tears and pearls sa...

Så himla svårt det där, med all denna himla dejtingen. Att gå och vänta på ett svar. Att verka oberörd om man får ett nej osv. Ska försöka börja svara på mail nu igen iaf.... Lycka till, och jag hoppas att han svarar! KRAM! <3

Antoinette sa...

haha Maria! :)
Jag vet inte om det är så sunt.. men jag fick i alla fall svaret att "gärna middag, men nästa vecka" vilket eg passar mig bättre också..
Alltså, det är ju mina hjärnspöken i kombo med att jag typ inte får nån direkt bekräftelse (jäkla norrlänning!), som skapar osäkerheten. och jag inser ju nånstans att jag måste hitta säkerheten i mig själv.. :/
Och att man måste våga för att vinna och yada yada.. ;)
Kram!