funderingar i regnet

Lördag och spöregn. Stackars alla maratonlöpare.
Själv sitter jag inne i soffan, med en småvärkande hals och en kopp kaffe. Fast halsen är ändå mycket bättre än den var igår. Jag hoppas att 10 timmars sömn och överdosering av c-vitamin tagit knäcken på eventuella baciller.
Lite synd var det att inte kunna vara helt på topp på nya jobbets vårfest igår. Men det var trevligt, om än lite stelt i början. Jag och många okända människor, som jag dessutom känner ett behov av att prestera inför, är inte alltid en toppmatchning. Men, som sagt, det blev trevligt ändå. Jag ser fram emot att börja där. Bara tre veckor kvar nu.

Ikväll ska nattsällskapet komma hit, är det tänkt. Jag har inte hört nåt än, men han brukar inte backa ur, så vi får se. Jag funderar över det där. Det är ju himla mysigt när vi ses, men vi ses sällan och vi hörs aldrig mellan varven, utom för att bestämma när vi ses nästa gång. Jag hade kunnat sms:a förstås, men jag har nu en gång lovat mig själv att inte alltid vara den som driver.
Läkarstudenten, som jag snart får byta namn på till läkaren, hör av sig regelbundet däremot, trots att de träffarna går ut mer på det kroppsliga. Det gör det ju ganska mycket med nattsällskapet också, men vi gör ju ändå mer än så när vi ses.

Det får gå ett tag till, men sen är det nog dags att fundera över vad jag egentligen vill ha. Skriva en lista. Skicka ut uppmaningen i universum, som jag gjorde med jobbet.
Hursomhelst kommer jag nog inte att vara den som hör av mig först till nattsällskapet efter denna gång. Säger jag nu.