att sätta mål

Hoppsan.
Jag råkade visst anmäla mig till ett lopp. Ett millopp. Den 27 juni.
Alltså förstår ni? En månad från nu! Jag är inte alls i bra löpform, även om jag rört på mig hyfsat regelbundet senaste tiden. Men, det är väl bara att börja. Ut i spåret. Jag ska nog klara att ta mig runt i alla fall, även om det inte blir några rekordtider. I och för sig sprang jag ju Tjejmilen sjukt långsamt, med ryggskott, så vem vet, jag kanske slår den tiden ändå!
Faktiskt är det lite taktik också. Jag kommer inte iväg ut om jag inte har ett tydligt mål, så det här blir perfekt. Så vässar jag formen för Tjejmilen sen.

Annars är allt lugnt. Jag hamnade på AW i fredags och gjorde den, för mig, klassiska missen att glömma bort att äta. Som tur var hann jag inse det innan det gick överstyr, så jag åkte hem vid halvtolv, efter att ha pratat podteater och lyssnat på osignade band. Väldigt trevligt och bara lite lagom huvudvärk på lördagen. Läkarstudenten hörde av sig under kvällen, men hade barnhelg, så det hände inte mer än att vi kanske typ bestämde att vi ska ses imorrn kväll. Och varför inte? Jag har ju lite svårt att dubbeldejta, men när nu nattsällskapet är så dålig på att höra av sig mellan vändorna så kan jag inte lägga alla ägg i samma korg. Och det finns inga löften åt nåt håll. Här har jag inte satt några mål alls. Kanske borde göra det? För att få nåt slags resultat?  Fast inte idag. Än så länge funkar det att flyta omkring lite.

Idag släpade jag mig upp vid nio. Jag var ju tvungen att sitta uppe och kolla röstningen, sjukt spännande, och sen var klockan halvtvå. Men, det var bara att gå upp och dra iväg på brunch med ryska maffian.Väldigt trevligt och gott. Nu är jag hemma och ska egentligen dammsuga innan bästaste kommer hit och hänger lite, men fastnade här istället..
Nej, nu blir det dammsugning!