måndag 26 januari 2015

när det vänder

Det har vänt. Tack gode gud som jag inte tror på, för tanken på att sitta på ett plan med feber och rivhosta var inte lockande. Nu kan jag i alla fall hosta utan att jag tror jag ska dö.
Jag är fortfarande seg som sirap och blir trött av minsta lilla, men det värsta verkar vara över. Rösten är inte bra dock, men det hade jag väl inte väntat mig heller, efter den hostan.

Det ställer ju till det lite, att vara såhär lättuttröttad. Jag hinner inte städa ordentligt, till exempel, jag som gillar att komma hem till ett rent hem. Diska ska jag försöka orka med imorgon innan jag åker. Stryka ett par byxor (ja jag vet att jag inte stryker, men jag måste lägga upp dem) och betala räkningar står på att-göra-listan.

Jag är lite nervös, för jag ska klara mig själv, åka kommunala (eller vad det heter i London) färdmedel och hitta till ställen. I värsta fall får jag väl slå på gps.en och offra lite utlandssurf. Imorrn lär det nog gå ganska bra, då ska jag bara hitta en flygbuss, sitta på den tills den vägrar köra längre, hitta t-banestationen och åka en tre-fyra stationer. Sen blir jag mött av kusinen. På onsdagen blir det lite värre. Då ska jag hitta, först till hotellet och sen därifrån till min andra kusins jobb, så vi kan gå och äta lunch ihop. På kvällen ska jag dessutom hitta till en konsertlokal på andra sidan stan, men då har iallafall S kommit, så jag är inte själv längre.
Men det kommer gå bra! Jag har gott om tid på mig att gå vilse, så det löser sig.

3 kommentarer:

Anna sa...

Skulle du till London? Där är det väldigt bra skyltat överallt tycker jag så det behöver du nog inte oroa dig över. Kommer gå finfint!

Anna sa...

Jag tycker tex den tunnelbanan är lättare att åka än den ni har i Sthlm ☺!

Antoinette sa...

Det gick bra! Men lättare än Sthlm's t-bana? Nja... ;)