Måndag, igen.
En vecka senare. Har det hänt nåt? Ja massor, fast inte egentligen. En ganska lugn måndag urartade i en ganska rörig tisdag och sen gick det bara nerför. Ändå lyckades jag få till tre träningspass under veckan som var, det måste anses vara bra. Troligen också en orsak till överlevnad. Att gå och lägga sig före klockan 22 är även det en strategi som funkar. Det är dock ingen bra strategi om man vill utöka sitt sociala liv, men det får väl komma sen, kanske.
Gröna drinkar varje morgon, lite vettigt tänk runt maten och jag tror det börjar hända saker. I morse glömde jag att väga mig, så egentligen vet jag inte, men jag tycker att det både känns och ser bättre ut. Imorgon och på torsdag blir det yoga, i helgen kanske lite mer yoga och ett pass på löpbandet. Det förhatliga löpbandet. Inte bara det att det är så erbarmligt tråkigt att springa på stället, som en hamster i ett hjul, det låter ju dessutom. Bandet dunsar och skakar, jag flåsar. Självmedvetenheten flödar över, men jag skiter i det. Bara kör.
Lite drygt en vecka nu, sen blir det London. Jag längtar.
2 kommentarer:
det låter exakt som min plan för bättre mående, men har inte lyckats hoppa på tåget riktigt ännu. hoppas det funkar, för jag har ingen annan plan.
Än så länge funkar det. Det svåraste är väl att hålla i det....
Skicka en kommentar