Plötsligt hamnade jag i en liten svacka.
Tänker att jag känner mig ensam. Saknar kärlek. En axel att luta huvudet mot. Ett knä att lägga upp fötterna i. En famn att somna i.
Det där fysiska.
Jag får så mycket annat av mina vänner. Intressanta pratstunder, utmanande samtal, skratt, glädje, tårar.. Allt det där.
Men jag saknar att vara fysisk med någon. Någon som vill vara nära mig, just mig. Inte bara en kropp med bröst och hål, som råkar finnas där, utan just mig för att jag är jag.
Jag vill ha det.
Nära både fysiskt och allt annat. Någon att våga öppna sig för. Någon som vågar ta emot.
Och just precis nu känns det lite tråkigt att jag inte har det. Nån som bryr sig mest om mig.
5 kommentarer:
Vi får hålla tummara att kärleken snart dyker upp!
Exakt det vill jag också ha...men det verkar vara lättare sagt än gjort.
De där tankarna dyker upp lite då och då hos oss singlar - vi tar oss igenom det, går vidare och kommer dit igen.
Vet hur det känns...
KRAM!
Du är bäst!
kramar till er som läser och peppar!
Skicka en kommentar