Intervju och relationer

På fredag ska jag på intervju för ett jobb i en bransch jag aldrig jobbat i förut.
Jag, som brukar vara ganska cool när det kommer till intervjuer, känner mig riktigt nervös. Intressant, när jag ju faktiskt inte ens vet om jag vill ha jobbet, om det är något för mig? Håll tummarna för att det är bra och att de gillar mig!
Hur det går med jobbet jag som hastigast blev erbjuden på min nuvarande arbetsplats vet jag inte, eftersom jag drabbats av förkylning och legat hemma och snörvlat hela veckan.
Trots förkylning hade jag tänkt få ur mig lite frustrationer igår, men tji fick jag. Efter att ha fått veta att det minsann är jag som ska säga till när det ska bli av (hade jag vetat det hade jag väl sagt till oftare!) så bokade jag och hansombaravillhasex in en träff igår. En timme innan får jag ett sms där han skriver att han är sjukt trött och behöver sova mer än kn***a. Jag blev enormt irriterad, mest för att jag faktiskt hunnit göra mig till och sätta på mascara. Vad ska man med en KK till om han inte orkar? Åkte och köpte glass istället. Konstruktivt, nja. Men ganska gott. Något som är väldigt skönt är i alla fall att det verkligen bara är KK det handlar om. Inga känslor. Jag blev inte ett dugg ledsen över att han inte kom hit, inte personligen liksom, om ni fattar. Besviken och irriterad - ja, ledsen - nej.
Då är jag mer ledsen över att M lyser med sin frånvaro. Vi pratade i torsdags, efter det bara nåt litet mess, nån kommentar på fejjan. I övrigt inget. Fast det är ju så med vänner, man hörs mycket ibland och mindre ibland. Bara det att jag är lite ovan att inte höras mycket med just honom.

Dejten då, undrar ni? Tja. Han verkar inte vara så jättepå, ser mig nog just som en trevlig granne som man kan hitta på nåt med då och då. En kompis. The story of my life...