And down we go

Jag blev plötsligt lite låg.
Kanske har det med dieten att göra, kanske har jag missat ett piller, inte vet jag. För jag har giggat och det gick bra, rösten höll, så jag borde vara uppåt. Ändå känner jag mig melankolisk.
Kanske beror det på att en medlem i kvartetten har så väldigt, väldigt mycket att göra. Hon dignar under arbete, bisysselsättning och familjeliv och hon har inte samma drive som vi andra. Jag är rädd för att hon kanske hoppar av efter tävlingarna. Det vore både bra och dåligt. Mest dåligt, för jag tycker om henne. Både som person och att sjunga med. Samtidigt är det jobbigt när inte alla drar åt samma håll. När man måste dämpa sin entusiasm för att inte nån ska bli stressad. Jag har varit där förr och jag hatar det. Då vore det bättre med nån som vill samma sak. Vart det nu finns en sån person.
Nu är det här bara spekulationer. Jag vet att hon älskar att sjunga när hon väl gör det. Det är bara det att det kanske inte är hållbart i längden och hon kan ju inte gärna välja bort jobb och familj.

Inget bra är det på tv heller. Och jag är sugen på allt jag inte ska äta.
Nä, jag ska ta en skål vaniljröra (lättkesella, lättyoghurt, vaniljpulver och sötningsmedel), sätta mig i soffan och titta på nåt inspelat. Kanske nåt sorgligt, så jag får gråta en skvätt. Känns som om det skulle behövas.