It won't go away

Ångesten är kvar.
Vi hade ett bra rep. Massor av saker som reddes ut, både sångmässigt och annat. Det där jag skrev om igår bland annat. Nu hade hon landat, fått lite familjetid och kände sig mycket lugnare. Vi pratade om att ändra repdag till hösten för att underlätta för barnfamiljerna och allt kändes bra igen.
Däremot gjorde min ångest att mitt filter var borta och jag gjorde en del utspel under repet som jag önskar jag inte gjort. Jag kände mig gnällig, ego och jobbig så snart orden lämnat min mun. Och så tänker jag att "nu tycker de att jag är jobbig, nu önskar de att de sjöng med nån annan".
Ja, så kanske det är. Men de stannar ju trots allt med mig. Nåt måste det ju betyda. Jag måste säga, ångest till trots, att jag inte har lika många såna här utspel längre.
Hursom, trots att rösten inte är bra ännu, så lät det riktigt bra. Särskilt balladen. Men uptunen kommer att bli jäkligt rolig.
Och ändå har jag ångest.
Jag har tagit ett litet vitt piller och ändå är ångesten kvar. Lite försvinner nu, när jag skriver.
Det är nog bara att ta ett annant piller och gå och lägga mig. Jag behöver sova.