fortsättning följer...

Jag har förstått att det finns en viss nyfikenhet.. :)
Jo, vi har setts igen. I torsdags och i fredags. Sen åkte jag på internat i helgen. Vi har messat hela tiden. Jag fick lite av ett bryt idag, helt utan anledning, förmodligen för att jag är trött och känslomässigt urladdad efter förra veckan och helgen. Började tvivla, fast jag inte hade nån anledning alls.
Mina senaste erfarenheter är ju iofs inte så bra. Sist jag var förälskad i nån blev det ju ingenting.
Men sen kom jag hem och vi messade vidare och han är väldigt tydlig med vad han tycker och att han ser oss framöver. Vi har ju redan pratat om vad vi ska göra i januari.

Imorrn ska vi ses efter min träning, för att äta ihop. Sen ska vi ses på tisdag också, det är redan bestämt. Han skrev att han tycker det är så härligt att vi inte kan vara ifrån varann mer än nån dag utan att det blir jobbigt.

Så är det. Nytt jobb, nyförälskelse och Vegas. Finns inte plats för mycket annat just nu...

Resultatet

Ja, vad ska jag säga.

Jag antar att det kanske.. Funkade?
Vi träffades strax innan fem och skiljdes åt ca halvtolv. Innan vi började med frågorna pratade vi i och för sig bort en och en halv timma på annat. Men ändå. Det tog tid, vi kom in på stickspår och pratade om massa saker, fast hela tiden med frågorna som utgångspunkt.

Och sen.. Så kysstes vi.

Det häftiga med det här var också att det knappt förekom nån alkohol. Det brukar ju annars vara lättare att öppna sig och komma närmare varann med några glas vin i kroppen, men jag drack ett glas på hela kvällen och han bara några klunkar gin och tonic.

Vi blev stående på gatan och hånglade som fjortonåringar innan vi till slut for åt våra olika håll. Igår träffades vi igen och han sov över. Nu ska vi inte ses förrän på torsdag och jag tror vi redan har skickat runt 20 sms var, bara under dagen.
Det är inga spel.
Han gillar mig och han talar om det. Han tycker jag är spännande, sexig och vacker. Jag gillar honom och talar om det. Tycker han är rolig, intressant och även om han kanske inte är klassiskt snygg så är jag helt klart attraherad. Och han hånglar som en gud.

Så jag vet inte. Jag har typ en.. Pojkvän?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hela den här grejen, detta är en helt ny situation, så jag antar att jag bara låter mig själv go with the flow.

Om ni är nyfikna på frågorna, så har ni dem här

frågor

Äntligen helg.
Jag gillar mitt jobb, men just nu blir jag så trött. Inser att jag ju egentligen börjat två nya jobb.
Den här veckan är speciell också. Det är mentalt tröttande med sorg och jag påminns extra mycket vid årsdagarna.
Idag har jag i alla fall avbokat dejt med sångaren, han som jag var på roadtrip med för.. Två veckor sen är det nu. Tiden går så fort. Jag orkade bara inte. Behöver egentid, ensamtid. Och imorgon har jag dejt med en, som åtminstone på pappret känns väldigt intressant.
Tydligen finns det en teori om att 36 särskilda frågor ska kunna få okända människor att bli blixtförälskade i varandra. Vi ska pröva.

Om jag nu inte viftar omkull honom med mina nygjorda, vansinneslånga ögonfransar.

Snurr

Jobbet snurrar i huvudet. Det är inte bara illa, ganska roligt, men tröttande. Det enda som egentligen kan stänga av det är träning. Yoga igår, PT idag. Det var tungt. Jag kände mig lite knäckt, men det kändes bättre när PT'n sa att det ju var för att han inte var snäll längre, utan la på tyngre vikter.
Sen gick jag på dejt. Tyvärr hade jag glömt hela duschnecessären hemma, så jag fick sno tvål från toaletten och tvätta mig med, samt smörja in kroppen med ansiktskräm. Den hade som tur var åkt med i sminkväskan. Sen blev jag och sur blev dejten. Fast han tinade nog upp sen. I alla fall hade vi en trevlig kväll. Träffas igen..? Njae. Jag vet inte. Kanske.
Imorgon åker jag hemifrån 06.15. Gonatt!

måste man alltid ha ett avslut?

Grymt skön dag har jag haft.
Suttit på balkongen till tresnåret, då försvinner solen bakom trädtoppar på andra sidan gatan. Om inte träden fanns skulle jag ha sol till fem, säkert. Om inte längre.
Småmailat med en kille på en av dejtingsidorna. Han verkar trevlig, så varför inte ses?
Ser då och då nattsällskapet inloggad. Han har fortfarande inte hört av sig och jag har lite svårt att släppa min besvikelse. Jag tycker jag var värd ett avslut, i alla fall. Det är svårt att gå vidare, tycker jag, utan avslut. Det är till och med så jag har funderat på att messa. Tala om hur dåligt jag tycker det är att bara glida ut i periferin sådär. Bara för att JAG ska få ett avslut. Och för att göra annorlunda, eftersom jag är lite dålig på att visa mina negativa känslor. Man vill ju inte vara jobbig, liksom. Fast grejen är att jag fr vara jobbig. Jag får bli arg och ledsen och jag får visa det. Så kanske borde jag göra det, bara för att vara sann mot mig själv?
Jag vet inte.

Hur som helst. Söndagen närmar sig sitt slut. Jag har kokat soppa till min fastedag imorgon och nu ska jag snabbfärga ögonbrynen. Kroppen känns bra, lite stel och stum, men det är ju inte så konstigt. Yoga imorgon blir bra.

Summering av gårdagens lopp

Midnattsloppet alltså, detta mytomspunna lopp.
Jag hade starttid 23.05. Sprang i sista gruppen, helt orutinerat. Tydligen anmäler sig de flesta till en bättre grupp än vad de själva är, för att förhoppningsvis få lite draghjälp. Eftersom jag sprang i sista gruppen var jag såklart orolig för att komma sist.
Det gjorde jag inte.
Jag åkte in till Söder vid halvtio, alldeles för tidigt. Det fanns inte direkt nåt att göra vid starten, när man sprang ensam, som jag. En liten Adidasshop med svindyra kläder, ett litet område med ca fyra utställare och en kaffevagn. Där lyckades jag snika åt mig en proteindryck, som faktiskt var ganska god. Kan absolut bli ett alternativ om jag inte hinner äta innan träning framöver.
Till slut var det då dags att gå in i startfållan. Vi fick värma upp (skönt, för det var lite kallt med bara t-shirt), svära löpareden och sjunga "Just idag är jag stark". Kunde inte låta bli att fnissa när jag tänkte på alla djurgårdare och aik:are som stod i startleden och fick sjunga Bajens nationalepos.
Och så gick starten.
Som vanligt drog jag i lite för hårt och fick blodsmak. Dock vet jag ju nu att jag fixar att komma tillbaka, så jag bara fortsatte. Första tre kilometrarna gick rätt bra och lätt, sen var det dags för den omtalade backen upp till Sofia kyrka. Jag har gått den backen, så jag vet. Det är ingen lek ens att gå.
Arrangörerna hade gjort mesta möjliga av situationen. Det var rökpuffar och neonljus hela vägen upp. Jag sprang. Hela vägen. I ren tjurskallighet. Det hade förmodligen gått snabbare att gå, men jag skulle springa hela loppet, hade jag bestämt.
Runt 5-6 kilometer blev det tungt. Jag var trött efter backen och benen tyckte att det räckte. Då är det tur man har den där tjurskalligheten. Det var bara att mata på. Grejen är att alla pratar om den där backen vid kyrkan. Vad de inte pratar om är att större delen av sista halvan är mer eller mindre uppför! Några branta backar, många långa småbranta.
Så kom vi ändå fram till upploppet, Hornsgatan. Sista hundra meterna spurtade jag. Jag fick min banan, min energibar, mitt vatten och min medalj. Kollade tiden och ta mej sjutton! Två och en halv minut bättre än sist, trots mycket mer kuperad bana!
Nöjd begav jag mig ner i tunnelbanan. Mindre nöjd gick jag upp igen efter ett tag, eftersom trafiken stod still på grund av ett vagnfel vid Hornstull. Precis vad man vill ha, trött och lite småfrusen (hade inte tagit med jacka pga ville inte släpa/lämna in nåt) klockan halvett på natten. Jag tog en välförtjänt taxi hem. Ett varmt bad avslutade kvällen.

Summering av loppet är att det generellt var jäkligt kul. Alla var glada, det hände mycket runt banan så det blev aldrig tråkigt, det var bra organiserat. Nästa år ska jag inte springa i sista gruppen och inte heller åka dit för tidigt. Det enda negativa var egentligen alla rökare som stod runt banan och förpestade inandningsluften.

Det blir ett lopp nästa år också, helt klart.

I väntan på start

Förbereder mig för Midnattsloppet ute på balkongen. Solning rekommenderas inte av arrangörerna, men alltså.. Jag springer så långsamt ändå.
Igår ville jag somna redan tio över nio, men höll ut under näst senaste avsnittet av Masters of Sex.
Strax efter tio sov jag sött. Ingen grillkväll för mig, alltså.

Det här med nytt jobb, samtidigt som jag ska träna och vara social, det gör att helgerna blir oaser av återhämtning. Störs de blir det väldigt ångestfyllt. Som tur är, är de närmaste helgerna hyfsat obokade. Idag är det perfekt. Eftersom jag ska springa ikväll har jag en fullkomligt giltig anledning (för mig själv) att bara vara hemma och slappa hela dagen.
Jag startar 23.05. Sista startgruppen. Tydligen extremt orutinerat att anmäla sig till den, hur långsamt man än springer, eftersom man startar så sent och mycket av festligheterna tar slut. Synd. Det är ju vi sniglar som behöver dem. Oh well. Det blir ju ett sjysst träningspass ändå.

Man borde inte sova, när natten faller på

Det kanske inte är så konstigt att man är trött, när man aldrig åker hem direkt efter jobbet.
Träning, yogadejt, kören och idag tapas med gamla chefen. Trevligt, i och för sig, att ha saker att göra, men oj vad jag längtar efter lördag och sovmorgon. Imorrn blir det förmodligen grillkväll, fast ingen alkohol. Ska ju springa på lördag, bara inte den lilla förkylningen, som smugit sig på, blir värre.

Senaste dejten hör av sig med jämna mellanrum. Där kan jag inte klaga på radiotystnad! Blir nästan lite väl intensivt. Aldrig är man nöjd heller.

Lite lustigt med gamla chefen. Vi är ju i ombytta roller nu. Hon har, visserligen något ofrivilligt, gått ner på golvet, medan jag har tagit klivet till chef. Intressant känsla.

Fast nu ska jag sova. Snart.

Jobbigt men roligt och härliga umgängen

Jobbar.
Det är jobbigt. Jag blir trött, fast jag nästan inte gör nåt. Lite koll börjar jag få, i alla fall, och än så länge lyckas jag hålla demonerna hyfsat stången. Det är ju faktiskt roligt också.

Sen, träning. PT'n igår, yoga idag. Fick yogadejt med L, vars bröllop jag missar i slutet av augusti. Så himla tråkigt, men så är livet. Härligt att få yoga ihop och sitta en stund efteråt med en syndigt god smoothie och prata om livet. Alltså smoothien. Dadlar, cashewmjölk, avokado och choklad/chili. Det fick bli middagen idag.

Nu, badkar, True Detective och sängen. Livet just nu...

Sprang. För att det betyder nåt.

Sprang, som så många andra, klockan 18 idag. För att hedra den unga kvinnan som blev mördad i löparspåret, för att vägra acceptera att vi måste vara rädda och försiktiga, "tänka oss för". Oavsett om du springer i skogen, går på krogen i kort kjol, råkar bli för full eller tar en nattpromenad, så är du inget lovligt byte. Det ska inte vara så.
Så jag sprang, 8 km tror jag det blev, för att visa mig själv och alla andra att det inte är ok. Det var en ganska mäktig känsla, att veta att så många sprang samtidigt, av samma anledning. Nu svämmar facebook över av bilder och statusar. Det är fint.

I övrigt har jag varit på dejt i helgen, som ni kanske kommer ihåg. Det började sisådär, jag tyckte han var rätt dryg först. Vi åkte på en liten roadtrip. Med facit i hand var det kanske inte det smartaste att göra en sen fredag eftermiddag utan mat i magen. Efteråt skulle vi ta en öl. Jag tänkte att jag tar en och drar hem sen, men så övertalade han mig att vi skulle sjunga. En öl, två öl, sång och där nånstans tinade det upp. Han är ok, men vi är vansinnigt olika. Bollen ligger helt uppenbart hos mig (han messade just att han tyckte vi kunde "bara vara ihop, vi måste väl inte dejta"), men jag vet inte riktigt. Måste i alla fall träffa honom igen. Tänker jag.

Vardagsrapport. Nu går vi vidare.

Om möjligt ännu lugnare på jobbet idag. Sådär så det knappt fanns något alls att göra, faktiskt. Vi gjorde vad vi kunde och satt sen och pratade invandringspolitik och samhälle i stort, lite med utgångspunkt i den vidriga reklamen i tunnelbanan.
Sen gick jag hem en timme tidigare. Hamnade i telefon med en intressant människa (hoppas jag) som jag ska träffa på fredag. Tror vi pratade i nån timme. Han var lätt att prata med och det finns många likheter. En del olikheter också, men det kanske är bra. Vi får se på fredag. Jag känner att det är bra att komma ut i alla fall.
Kom iväg och sprang, även om det satt långt inne. Inte gick det fort, men jag kanske kan skylla på styrketräningen igår. Lite stum i benen är jag ju, efter alla utfall och kliva upp och ner på lådor. Den där jävla lådan. Det gick bättre än förra gången, men inte riktigt bra. Att det ska vara så svårt?

Ha! Nu såg jag precis en ny muskel på min axel! Sånt gillar vi.

hejdå semester. Vi ses i oktober.

Jobb, väldigt lugnt idag.
Träning med PT'n, tuff, helt slut och svettas som om nån hade vridit på en kran nånstans på min kropp.
Te och promenad med låtsasstorebror, som även han talar om för mig att jag gör rätt som tänker "off with his head!" om nattsällskapet.

Inte alls enligt plan sitter jag vid datorn, trots att klockan nästan är midnatt. Imorgon börjar jag tidigast. Slutar tidigast också, i och för sig. Kanske kompar en timme. Bara för att.

Jag bestämmer. Punkt.

Mat, lite gråt, springtur, med tunga ben efter PT'ns mördarpass, och sen var det mycket bättre.
Har bestämt mig för att jag är less på folk som inte behandlar mig som jag tycker att jag är värd att behandlas. Jag är värd mer, faktiskt. Och även om jag gillar att vara med honom, på flera sätt, så är det inte ok att aldrig höra av sig och nu inte ens svara på sms. Been there, done that, liksom. Nån jävla gång ska man väl lära sig.
Så jag accepterar att jag blir lite ledsen, eftersom jag faktiskt bryr mig, men bestämmer mig för att det inte ska få påverka mig eller förstöra min helg. För nu ska jag snart iväg och dricka frozen GT och lyssna på bra musik med trevliga människor. Imorrn ska jag träffa bästaste och hänga i solen (förhoppningsvis) och på måndag ska jag promenera med låtsasstorebror efter jobb och träning.

Grejen är att jag har ett jävligt bra liv, med sjysst innehåll och bra människor. Skulle visserligen vilja ha det där lilla extra, men i det stora hela har jag det bra. Och det är faktiskt jag som bestämmer hur jag ska må.