funderingar över nattsällskapet

Alltså. Jag blir inte helt klok på det här.
Att det kan gå två veckor utan att vi knappt hörs, men sen vara så jäkla mysigt och fint när vi ses. Och visst, vi har fortfarande inte lyckats se en hel film tillsammans, av diverse trevliga anledningar, men det är ju annat också. Mycket prat. Vi låg nakna i soffan och pratade till två inatt. Sen gick vi och lade oss och sov ungefär till fyra. Sen var det kört igen. Idag har vi varit ute och gått och sen fikat på mysfiket här hemma i förorten.
Jag gillar honom verkligen. Och jag har öppnat mig mer nu, pratat om lite känsligare saker. Vågat lämna ut mig lite. Men fortfarande vet jag ingenting om vad han tänker, förutom att jag tror att han gillar mig med, annars skulle han nog inte vilja ses såhär. Men i övrigt.. Just det där att han inte hör av sig. Den här gången pratade vi i och för sig om att det skulle bli lite lättare att ses framöver för att vi bägge hade mindre på kvällarna nu. Men det vore väldigt najs för mitt bekräftelsebehov om han hörde av sig först den här gången.

funderingar i regnet

Lördag och spöregn. Stackars alla maratonlöpare.
Själv sitter jag inne i soffan, med en småvärkande hals och en kopp kaffe. Fast halsen är ändå mycket bättre än den var igår. Jag hoppas att 10 timmars sömn och överdosering av c-vitamin tagit knäcken på eventuella baciller.
Lite synd var det att inte kunna vara helt på topp på nya jobbets vårfest igår. Men det var trevligt, om än lite stelt i början. Jag och många okända människor, som jag dessutom känner ett behov av att prestera inför, är inte alltid en toppmatchning. Men, som sagt, det blev trevligt ändå. Jag ser fram emot att börja där. Bara tre veckor kvar nu.

Ikväll ska nattsällskapet komma hit, är det tänkt. Jag har inte hört nåt än, men han brukar inte backa ur, så vi får se. Jag funderar över det där. Det är ju himla mysigt när vi ses, men vi ses sällan och vi hörs aldrig mellan varven, utom för att bestämma när vi ses nästa gång. Jag hade kunnat sms:a förstås, men jag har nu en gång lovat mig själv att inte alltid vara den som driver.
Läkarstudenten, som jag snart får byta namn på till läkaren, hör av sig regelbundet däremot, trots att de träffarna går ut mer på det kroppsliga. Det gör det ju ganska mycket med nattsällskapet också, men vi gör ju ändå mer än så när vi ses.

Det får gå ett tag till, men sen är det nog dags att fundera över vad jag egentligen vill ha. Skriva en lista. Skicka ut uppmaningen i universum, som jag gjorde med jobbet.
Hursomhelst kommer jag nog inte att vara den som hör av mig först till nattsällskapet efter denna gång. Säger jag nu.

Tre veckor

Häxan Surtant var på personalmöte idag. Hade åsikter om allt och alla, trots, eller kanske tack vare att jag slutar om tre veckor.
Tre veckor.
Herregud. Det är ju ingenting.
Det blir en del jobba över, tror jag, de sista veckorna. Jag vill lämna saker hyfsat avslutade.

Annars händer det inte mycket. Eller, det händer ju skitmycket hela tiden, möten på gamla jobbet, träffa alla på nya jobbet på vårfest imorrn, rep, noter som ska drillas..

men i övrigt är det lugnt. Telefonen tyst. Jag hade nån slags FBchatt med han jag nästan blev kär i igår, men det är ju liksom inget med det. Ryggen är ok, ta i trä. Humöret inte alltför snurrigt, lite ångest, men jag tror jag kan hantera det. Tror det är tröttheten, idiotin att inte gå och lägga sig före midnatt nån kväll denna veckan.
Kanske ska vända trenden ikväll?

ryggjäveln

Så sabbar den mina planer igen, ryggen.
Jag som hade tänkt att jag skulle springa idag, mellan jobb och kör. Hinna lilla rundan och komma lite lagom hurtig till kören.
Så pajar den. Samma som i höstas. Den här gången var jag dock lite smart och bokade snabbt in en naprapattid i närheten av jobbet. Fick veta att jag var helt sned i höften och att jag är överrörlig i ryggrad och höfter. Det gör att musklerna måste jobba för stabilisera och så drar de ihop sig. Skitsvårt att stretcha höftböjaren är det också, eftersom jag är så rörlig så jag inte riktigt kommer åt den. Fick tips om att ligga på köksbordet och stretcha, men jag tror Svanen funkar också. Jo, och så köpte jag en liten röd taggboll, som jag ska trycka mot triggerpunkter.
Det blir nog bra det här. Loppet ska springas, så är det bara! Kunde jag springa Tjejmilen med ryggskott, så!

Jag ligger efter

Och så blir det tisdag och veckan är igång. Jag ligger redan efter i sömn. Hade svårt att somna i söndags och igår var läkarstudenten här och hälsade på. Han cyklade hem vid elva, men då kom jag på den lysande idén att kolla senaste avsnittet av Game of Thrones. Ingen sömn innan midnatt, med andra ord. Gissa om jag var ute och sprang imorse? Ni gissar förmodligen helt rätt. Torsdag och lördag får det bli. Nu kom jag just hem från ledningsmöte med kören och kan inte riktigt gå och lägga mig på en gång, så det blir ingen kompensation inatt heller. Jaja. Carpe fucking diem och allt det där.

En knäpp grej. Minns ni han jag nästan blev kär i? Hursomhelst, han har (av olika anledningar som faktiskt är fullkomligt självklara) blivit bekant med min bästa, sen ett tag tillbaka, i alla på facebooknivå. I söndags gillade han mitt inlägg om när hon och jag var och åt sushi. Och jag, i ett förvirrat ögonblick, tryckte på blivänner-knappen. Han accepterade och jag skrev nåt (var ju tvungen!) om att jag hade en bok som var hans. Nånstans hade väl mitt sårade ego nån förhoppning om att han skulle vilja ses. Han svarade att det inte gjorde så mycket, men eventuellt kunde jag skicka den med vår gemensamma vän?
Jaha.
Så mycket för den bekräftelsen. Jag är inte så smart alla gånger, det där hade ju lika gärna kunnat få vara. Men, men. Skitsamma, carpefuckingosv.
För övrigt visste min bästa vem nattsällskapet är. Hon brukar ha stora fester på nyår och han hade varit där en gång, med en gemensam bekant till dem. Världen är så läskigt jävla liten.

Upptrappning

Första passet inför loppet avklarat, med magen full av sushi. Det gick förvånansvärt bra. Tyvärr ville inte gps:en funka, så jag har ingen aning om hur fort jag sprang. Fast jag kom väl runt på ungefär samma tid som vanligt, så jag gissar att det varken var rekord eller skitsakta.

Planen nu är att springa tre gånger i veckan. Ett av de passen ska vara ett långpass. Utöver det ska jag yoga eller liknande ca 2 gånger i veckan. Då borde jag fixa milen lite bättre än sist, eller i alla fall komma runt.
Ett annat mål är att gå ner ca 3 kilo innan loppet. No more söndagsbrunch och lite noggrannare kostkoll på femdagarna, med andra ord. Jag har en viktgräns jag vill under och jag vill ligga stadigt under den. Dels för att det blir lättare att springa ju lättare jag blir och dels för att det helt enkelt är en del i den långsiktiga planen, att gå ner i vikt inför Vegas.

att sätta mål

Hoppsan.
Jag råkade visst anmäla mig till ett lopp. Ett millopp. Den 27 juni.
Alltså förstår ni? En månad från nu! Jag är inte alls i bra löpform, även om jag rört på mig hyfsat regelbundet senaste tiden. Men, det är väl bara att börja. Ut i spåret. Jag ska nog klara att ta mig runt i alla fall, även om det inte blir några rekordtider. I och för sig sprang jag ju Tjejmilen sjukt långsamt, med ryggskott, så vem vet, jag kanske slår den tiden ändå!
Faktiskt är det lite taktik också. Jag kommer inte iväg ut om jag inte har ett tydligt mål, så det här blir perfekt. Så vässar jag formen för Tjejmilen sen.

Annars är allt lugnt. Jag hamnade på AW i fredags och gjorde den, för mig, klassiska missen att glömma bort att äta. Som tur var hann jag inse det innan det gick överstyr, så jag åkte hem vid halvtolv, efter att ha pratat podteater och lyssnat på osignade band. Väldigt trevligt och bara lite lagom huvudvärk på lördagen. Läkarstudenten hörde av sig under kvällen, men hade barnhelg, så det hände inte mer än att vi kanske typ bestämde att vi ska ses imorrn kväll. Och varför inte? Jag har ju lite svårt att dubbeldejta, men när nu nattsällskapet är så dålig på att höra av sig mellan vändorna så kan jag inte lägga alla ägg i samma korg. Och det finns inga löften åt nåt håll. Här har jag inte satt några mål alls. Kanske borde göra det? För att få nåt slags resultat?  Fast inte idag. Än så länge funkar det att flyta omkring lite.

Idag släpade jag mig upp vid nio. Jag var ju tvungen att sitta uppe och kolla röstningen, sjukt spännande, och sen var klockan halvtvå. Men, det var bara att gå upp och dra iväg på brunch med ryska maffian.Väldigt trevligt och gott. Nu är jag hemma och ska egentligen dammsuga innan bästaste kommer hit och hänger lite, men fastnade här istället..
Nej, nu blir det dammsugning!

yoga. Lycka.

Yoga. Lycka i en svettig träningssal. Jag tror ingen svettas så mycket som jag, det droppade ner på mattan. Underbart.  Det finns inget som får mig mer harmonisk än ett riktigt hårt yogapass.
Att jag sen träffade på en kär bekant i omklädningsrummet gjorde ju inte saken sämre.

Nu sitter jag nyduschad i soffan, lyssnar med ett halvt öra på schlagern och har överskridit min kaloribudget en aning med jordgubbar. Visst, man ska vara noga på fastedagarna, men jordgubbar! De var riktigt goda.

Han svarade förresten, nattsällskapet. Att han jättegärna ville äta middag, men nästa vecka, för den här var så stressig. Vi får se helt enkelt. Just nu känns det ok. Yogan har gjort mig lugn och stabil, det blir lite lättare att hantera allt sånt där dejtgrejs då. Jag vill inte gå så långt som att säga att den kan ersätta min medicin, men den hjälper, helt klart.
Jag välkomnar träningsvärken...

jag kunde inte låta bli. Förstås.

Jag hörde av mig.
Jag såg att han tagit bort sig från den långsamma dejtingsidan och fick nåt slags panik. Eller kanske snarare en känsla av att "jag måste veta hur läget är". Kontrollfreak, javisst.
Så jag gav efter. Skickade ett mess, frågade hur vernissagerna gått och att han borde komma hit på middag nån dag.
Och nu väntar jag.
Antingen på ett "ja vad trevligt" eller ett "tack, men det är bra nu".
Jag vet inte var den här känslan av otillräcklighet eller att inte vara bra nog kom ifrån. Jag ska ju vara fabulous. Tänka att alla vill ha mig, att alla såklart vill umgås med mig för att jag är så bra.
Jag vet ju inte ens om jag vill ha honom, men bara för att han eventuellt väljer bort mig, så blir det så.. Jag vet inte. Jag är dålig på att bli dissad helt enkelt. Om jag nu är dissad.
Hur gör jag för att bryta? För att vända den här dåliga självkänslan, att sluta gå och vänta på de där orden; "tack, men nej tack".
Hur gör jag för att släppa in, samtidigt som jag skyddar mig själv?

vill men ska inte

Jag skulle verkligen vilja höra av nattsällskapet. Lite för mycket vill jag det. Trots att jag inte vet riktigt vad jag själv känner. Så typiskt, det där med att ligga med nån och liksom lära känna dem.. Det skapar ju ändå nån slags... Känsla. Men jag skulle vilja att han hörde av sig, för en gångs skull. Eftersom han inte gör det är jag sugen på att höra av mig. Men jag ska inte, för när jag blir så här sugen på att höra av någon blir jag sårbar och jag orkar inte vara sårbar. Jag tror inte det är nåt seriöst på gång, i så fall döljer han det bra. Lika bra som jag, antar jag. Om jag nu ens vill det, det vet jag ju inte, äsch vad jag håller på!
Jag tror jag känner mig ensam, bara.
Lite låg och blå efter alla de här intensiva veckorna.
Läkarstudenten har hört av sig i alla fall, jag får vara glad för det.

Alla goda ting är tre

Hemma efter en rolig, händelserik, skrattfylld, men inte så sömnrik helg.

Det började ju med att jag åkte hem till nattsällskapet i torsdags. Vi gick i skogen i några timmar, sen lagade vi mat, åt den och såg på film. Eller, vi såg ialla fall nästan en hel film. Vi gjorde andra saker i mitten nånstans, men det var väldigt trevligt det med. Skönt med killar som inte bryr sig nämnvärt om vilken tid i månaden det är. Nånstans runt ett tyckte vi väl att det var dags att sova, fast först blev det att vi lyssnade på "sköna låtar" ett tag. Och jag visade the literal video of Total Eclipse of the heart, har ni inte kollat den så gör det! Hursom vi sov. Jag sov ganska dåligt. Han har inga persienner, så vid femsnåret vaknade vi bägge två, passade på att ha trevligt och sen var det lika bra att gå upp. Vi hann till och med gå ut och gå i en timme på förmiddagen/morgonen, innan jag skjutsade honom till jobbet runt elva och åkte hem för väskhämtning.

Så, iväg till tåget. Massa folk jag kände på tåget, förstås. Efter några stopp kom min reskamrat på och vi drack vin i bistron. Mycket trevligt! Nåväl, roligt och härligt, som sagt, hela helgen. Många som saknade kvartetten, vilket såklart är smickrande. Allt gick väldigt bra, förutom att jag glömde byxor på hotellrummet och bröt ihop, men det löste sig. Jag måste ju bryta ihop över nåt, liksom. Party igår till halvfem och sen upp klockan nio. Tjoho!

Tåget hem gick vid ett. På vägen fick jag ett sms från läkarstudenten, som jag dejtat några gånger. Jag har liksom känt på mig att vi nån gång kommer att hamna i säng och när han undrade om jag ville komma dit idag, så tänkte jag "varför inte idag?" Sen blev det ändå så att han kom hit istället och tja, det var trevligt. Väldigt.

Inser att jag har bra flow i år. Jag har hamnat i säng med tre stycken olika och alla har varit väldigt bra på det de gör, så att säga.

Nu har läkarstudenten åkt hem, han skulle upp tidigt imorrn till skolan, och jag äter upp resterna av resgodiset (en absurt stor påse) och läser kommentarer om helgen på fejan.

Motvikt

Leeedig!
Sovmorgon och allmänt runtlufsande, packandes inför helgen, som ska bli sjukt rolig. Har tre trådar på gång på Facebook, varav en festrelaterad. Efterfest är ett mycket viktigt ämne som bör avhandlas i detalj. Nyss messade nattsällskapet att han var klar med förberedelserna inför sin vernissage och ibland tittar till och med solen fram mellan molnen, därute.
Jag har packat klart, går ju löjligt fort när det bara är körkläder som ska med, och kom just ur duschen.
Livet är just nu bra. Så ni vet.

allmän lessnad

Men alltså, mens och trötthet och allmän livsleda. Plus kortvecka, hela systemet har ju liksom stängt ner. Jag har noll ork, noll tålamod och noll arbetsmoral. Dessutom är det ju sådär kul att vara mitt i värsta Niagarafallet på torsdag kväll, när jag ska träffa nattsällskapet. Jaja, vi ska väl inte bara ligga. Skogspromenad, mat och film står på schemat.

Ni ska jag och min IBS-mage gå och lägga oss. Så går det när man är mensig, har ont i magen och tycker synd om sig själv och vräker i sig Vasa Delikatess med bregott. För att inte tala om naturgodis, cashewnötter och 500 gram vindruvor till middag. Hej vuxenlivet.

Vi gillar dagar som blir bättre

Dagen började sådär, ni vet när allt liksom är jobbigt, kläderna sitter fel, sjalen för tajt runt halsen, datorn krånglar... Men den blev bättre.
Avslutade med en yogadate med L. Det var så sjukt längesen vi sågs, men nu fick vi träna ihop i alla fall. Lille P var med också, men han blev inlämnad på miniSats. Det verkade inte ha gått nån nöd på honom alls när vi var klara.
Jag trodde det skulle vara jättejobbigt att yoga idag, eftersom jag redan känner av träningsvärken from hell, men jag var alldeles ovanligt mjuk. Märkligt, men jag tackar och tar emot.

Sent igår kväll hörde han av sig förresten, nattsällskapet. Sa att han var busy på dagen, men kvällen/em var fri. Så. Eftersom min plan här är att bryta inövade tankemönster och öva på "fake it til you make it", alltså ljuga så man tror sig själv, agerar jag som att det är världens mest självklara sak att han vill träffa mig. Varför skulle han inte vilja det? Jag är trevlig, hyfsat smart och snabbtänkt, ser bra ut och är en j***l i sängen. Så det så!
Nu ska jag dricka te och titta på GoT. Och längta efter morgondagens frukost. Kalorierna är obönhörligen slut denna fastedag...

vi avslutar med något positivt

Okej, men jag kom på en bra sak.
Jag var snygg på gymmet idag. På ett sånt där svettigt, röd i ansiktet-sätt. Såg proportionerlig och bra ut. Kände mig lite cool.
Det var skönt.

för och nackdelar

Äsch, jag känner mig låg. Längtar efter närhet och nån som tycker om bara mig.
Jag ska visserligen ha mens närsomhelst, men lite är det kanske efterdyningar av några väldigt välfyllda veckor. Och våren. Den gör mig glad och ger mig energi, men den gör mig lite blå också.

Kanske känns det bättre imorrn.

Signed, sealed..

Ännu en galen vecka går mot sitt slut.
Fast helgen har inte varit galen. Väldigt lugn, faktiskt.
Men, nu har jag skrivit på mina anställningspapper, outat mig på nuvarande jobbet (och gottat mig i bekräftelse), haft diverse möten, genrep och till och med hunnit träna lite. Och dammsuga.

Annars är det inte så mycket nytt. Jag kommer inte kunna gå imorrn, på grund av två (!) pass på gymmet idag. Ett var Bodycombat, ett kampsportsinspirerat pass. Sjukt jobbigt, men jäkligt kul.

Jo, och så har jag messat nattsällskapet, men han har inte svarat. Det suger ju lite förstås.

Nattsällskapet

Det var en himla trevlig kväll igår, trots att jag fick stryk i biljard. Några matcher vann jag i alla fall. Och märkligt nog gick det bättre när jag blev lite full, men det är ett jäkligt litet fönster man har innan det tippar över till att mest bli ofokuserad.
Jag hade funderat lite på om det skulle kännas konstigt när vi sågs, eftersom det var såpass längesen, men det gjorde det inte. Eller, jag bestämde mig för att inte tycka det. Vi möttes med en kram och en puss på munnen. Sen gick vi och åt indiskt. Kanske att samtalet gick lite trögt, eller kanske trevande, först, men lite tror jag att han är sån. Ingen babblare, som jag. Mer norrländskt tyst. Eller inte tyst så, men kanske mer eftertänksam.
Sen blev det som sagt biljard tills vi blev lite för fulla. Då tänkte han att vi skulle åka hem och det höll jag med om. På vägen hem köpte vi galet mycket snacks, som vi sen åt ganska lite av. Vi försökte se en film också, men det gick inte så bra det heller. Det är ändå väldigt nice att hitta nån man synkar så bra med på det planet. Och som inte ger sig, med tanke på att mina antidepressiva gör mig lite trögstartad.
På morgonen skulle jag iväg till heldagsrep, men det slutade med att jag blev ca en timme sen. Jag hade ställt klockan jättebra, men det var så mycket som skulle hinnas med där innan jag åkte.. Och sen kände jag att jag ville äta frukost i lugn och ro, så att jag hann känna in känslan. Inte behöva fundera på om det kändes ok eller inte. Det kändes ok. Vi hörs, sa vi (eller han) innan jag gick. Fast det blir väl jag som får höra av mig om det följer samma mönster. Det är ok. Tror inte han är the love of my life, men jag gillar att vara med honom, på flera sätt, och det räcker bra just nu.

Kan säga att det kändes hyfsat lätt att släppa på fabsexgudinnan, som vi personifierar i en av låtarna, idag! Dessutom var det flera av tjejerna som kommenterade hur snygg jag var. Tänk vad lite fysisk närhet kan göra..

Nu har jag (som vanligt, typ) asmycket i veckan och kanske även veckan som kommer. Jag vet att han har barnhelg nästa helg och helgen efter det är jag i Karlstad. Men det löser sig, är det meningen så blir det av, annars.. Blir det nåt annat. Jag har tillförsikt, som alltid dagen efter. Fråga igen om nån dag, när jag är frustrerad för att jag inte hört nåt... Eller så bestämmer jag mig för att inte bli det. Så säger vi!

1 maj

Oj, vad trött jag var igår.
Firade lite, som sagt, med champagne och ett glas rött, men runt midnatt var det slut i rutan. Orkade inte ens läsa. Sov som en stock, men drömde nån konstig dröm om M (som jag inte pratat med sen han var här och planerade mitt kök). Vaknar och kollar Facebook. Det första jag får se är M, som lagt ut en ny profilbild. Weird.
Jag inser att det är alla spänningar som släpper, det är därför jag är så trött. Igår, runt lunch efter att alla samtal var ringda och allt var klart, kom jag in i värsta gäspstimmet. Då släppte det.
Nu har jag varit på yoga (igen) och skulle komma igång med städningen. Istället sitter jag här, läser bloggar, lyssnar på kvartetter och planerar rep. Men det är ok. Jag hinner röja idag och jag ska förmodligen inte träffa nattsällskapet förrän framåt kvällen imorrn, så jag hinner fixa lite då med.

Ingen demonstration idag. Hade gärna gått, men igen, roligare att göra det tillsammans med någon och jag har inte styrt upp det. Jag demonstrerar i tanken.

Nu var det något annat jag tänkte skriva, men jag minns inte.. Så kanske blir det ett till inlägg idag. Vi får se.