Date

Jag råkade på en serie igår, när jag inte hittade något värt att se på tv efter melodifestivalstramset. Egentligen hade jag tänkt titta på "To kill a mockingjay part 1", men jag kände att jag inte riktigt orkade med en film.
Den här serien finns på HBO Nordic och heter Date. Den handlar om dejting, big surprise. Ett gäng människor, hyfsat dysfunktionella allihop, som internetdejtar. Den ena dejten värre än den andra. Jag, som börjat fundera på att dejta igen, blev både sugen och avskräckt. Sugen, för det är något roligt och spännande, nästan lite glamouröst, över dejting. Dricka vin i en bar, klä sig snyggt. Förväntningarna, vad som helst kan hända. Avskräckt, för att det alltsomoftast är helt fel person som man i slutändan sitter där med. Den ene märkligare än den andre, eller helt enkelt bara.. fel. Och absolut ingenting händer, förutom att man går hem med en känsla av tomhet.

Men jag ska ge det ett försök i alla fall. Inte än, men snart. För, let's face it, här hemma blir det inga barn gjorda. Inte för att jag kanske vill tillverka just ett barn, men ni vet vad jag menar. Om nåt kilo ska jag ge mig ut. Jag behöver få känna mig attraktiv, annars blir det inget roligt. Nog för att jag själv tycker att det börjar synas i ansiktet, samt att magen inte putar ut riktigt lika mycket över jeanskanten. Och ja. Jag vet. Man ska inte bry sig om sin kropp, älska sig själv som man är, insidan är viktigast och yada yada. Men nu är det så här. Jag strävar inte efter en modellkropp, det får jag aldrig ändå, men jag vill kunna ha alla kläder som hänger i min garderob, inte köpa nya, och slippa fluffet som gör det svårt med vissa positioner i yogan. Och kunna springa milen på en timme, inte minst. När jag passar i mina snygga kläder känner jag mig snygg. Win-win, liksom.

Sen är jag fortfarande lite skeptisk mot att just jag kommer träffa nån på Thö Intörnät, men men.. Större mirakel har skett. Hoppas jag. Tror jag. Eller hur? Sjyssta rå...