Det där livet. Dagarna som bara går. Jobba, träna, äta, lite tv, sova... Men det är ok just nu, ett litet tag till. För jag känner hur det börjar vakna. Ljuset kommer och med det kommer livslusten, lusten att göra saker, krypande. Agera, interagera. Det känns skönt att det finns där, det lilla fröet. Det ska få växa sig stort några veckor till innan jag tar ut och planterar om det.
Den här helgen har varit alldeles lagom. Hem i fredags, alldeles slut. Sov länge på lördagen, låg kvar i sängen ännu längre. Slöfrukost, tvätta, städa lite.. Iväg på yoga, duscha på gymmet, födelsedagsfest för en i kören. Lugnt och mysigt, pizza, vin och spel. Ett helt galet spel, där allt blev sjukare och sjukare.. Skjuts hela vägen hem. Lägga sig i nytvättade lakan. Sovmorgon på söndagen med, fast lite trött i huvudet efter tre glas rödvin. Resorb och frukost, sen promenad med bästaste och en lunch på röda linjens bästa fik. Hem, fixa fruktsallad i väntan på C och sång. Nu börjar det låta riktigt bra. Längtar efter de andra stämmorna nu. Långt skumbad, linssoppa med extremt lite kalorier (som sagt, pizza igår), apelsin och snart sängen igen.
Och så börjar det om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar