Så var det dags igen.
En dejt.
Fixa håret, sminka mig, välja kläder. Inte för uppklätt, men ändå nåt som framhäver det jag vill framhäva.
Förväntningar. Inte ha för höga, men tänk om det här ändå.. Om det kunde vara Han, med stort H, den här gången. Tänka på att inte döma för snabbt, det måste inte alltid säga klick precis på en gång.
Och så ses vi.
Det är trevligt. Vi är bägge två bra på att hålla igång en konversation. Vi har saker att prata om. Tre timmar går ganska fort och ölen är god. Och jag skulle så gärna vilja, men jag kan inte ta mig igenom min egen ytlighet. Han är inte ful, inte så. Han är bara inte alls min stil. Inte nånstans och jag kan inte se mig själv tända på honom, kyssa honom. Inte nu, inte efter fler dejter, inte alls.
Så vi tar tunnelbanan tillsammans, eftersom vi bor åt samma håll och på perrongen säger vi "tack" och "det var trevligt" och "det får vi göra om, kanske en promenad" och jag tror vi bägge vet, att det där, det är allt det blir.
Och så är jag tillbaka på ruta ett.
6 kommentarer:
Segt. :(
Jo. :/
Du är där på rutan i gott sällskap. Vad sägs om fredagskvälls-te och filthämtning?
Jag förstår besvikelsen när man så gärna vill att det ska vara rätt, men tror ändå att det är bra att man går på första magkänslan och låter det vara bra så.
Ja, fy fan för det där dejtandet! Efter ett tag så blir det rättså tråkigt att aldrig få en bra magkänsla. Och får man det, ja då är det en idiot som bara leker med en... Nädå, jag är inte bitter. Bara trött på den energin som dejtandet tar!!
Hoppas din nästa dejt blir mycket bättre!!
Kram
hoppas magen får pirra lite :) Den vill det.
Skicka en kommentar