mitt ego presenterar sig

Hej.
Det är jag som är Antoinettes ego.
Jag tror att allt kretsar runt mig. Allt. Vilket humör någon än är på, hur någon än agerar, vad någon gör... Allt har med mig att göra. Till exempel blir jag jättefrustrerad när en vän som har det tufft, inte vänder sig bara till mig, utan söker tröst även hos andra. Sen att vännen ringde mig först av alla, det spelar liksom ingen roll. Jag blir sårad och stött när vännen tröstar sig i annat sällskap, såklart. Det är ju mig det handlar om, eller hur?
Sen är det ju väldigt synd om mig emellanåt. För det är ju ingen som tycker om mig, ingen som bryr sig. Jag är så himla ensam. Eller... Hur var det nu.
Sen är jag ju lite bättre än alla andra också, förstås. Egentligen. Fast jag är rätt dålig också. Jag är liksom mest av allt.
Jag lever på bekräftelse, det är mitt bränsle. Se mig, hör mig, bekräfta mig.
Ibland får jag inte så stort utrymme. Då krymper jag, gömmer mig.
Men så plötsligt blåser jag upp mig igen, syns, hörs och snurrar till det.

Fast nu är det nog dags för mig att backa lite igen. Motvilligt, men ändå.