jag kommer tillbaka

Lördag och jag vaknar till sol och en katt som pratar. Eller pratar.. Skriker, gör han. Fast han tror nog att han pratar, döv som han är.
Pallrar mig upp, släpper in katten, äter frukost och fixar kaffe.

Om en stund ska jag ta en tripp till Ikea och köpa de sista lådorna, sen ska jag hem och röja. Idag är det röjdag och senare ikväll ska jag träffa en människa det känns som att jag känner, men faktiskt aldrig träffat förut.

Jag börjar känna igen mig själv.

Jag har lättare att prata med folk jag inte känner igen, sådär som jag alltid gjorde förr. Jag kommer tillbaka, sakta men säkert. På sistone har det flera gånger hänt att jag knutit nya kontakter, med nya kollegor, på viktväktarna.. Inte för att jag känner att jag borde, utan för att jag vill. Sådär som det var förr. Innan.

Det är en märklig, men häftig känsla.

Det tog många år, men jag är så välkommen tillbaka.