onsdag 1 augusti 2012

en not so good day...

Jag har mått helt okej ganska länge nu, så det var väl egentligen väntat.

Idag är en mindre bra dag. De där känslorna av ångest som kryper inuti, känslan av att inte räcka till, inte vara bra nog. Tråkig, ointressant, ouppmärksam, helt enkelt dålig.

Och jag vet att det är tankar, mer än känslor. Ofta kan jag vända dem genom att tänka lite mer logiskt.
Men just i denna stund sitter jag liksom fast.
Det känns som om jag dels fastnar i känslorna, men också som att jag fastnar överhuvudtaget. Jag vill göra saker, men kommer mig inte för. Jag vill bli mer social, men vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig ofri, fångad i mig själv, insnurrad och jag vet inte hur jag ska snurra upp mig just nu.

Det är så små saker som tippar mig över kanten. Jag lyssnar just nu på en bok, "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadshandbok för sensitivt begåvade" . Jag skrattar instämmande, gråter och nickar om vartannat. Så skönt att äntligen få höra att man inte är konstig, utan att det finns fler som jag. Att jag kan lära mig att hantera min känslighet, som jag ju också tycker om, så att jag inte bränner ut mig hela tiden.
Men. En sak som jag verkligen känner igen är att detta kan förstärkas efter en svår sorg. Efter min brors död har mina känslor förstärkts enormt. Jag har alltid varit extremt känslig i många lägen, men nu är det mer än nånsin. Jag vill inte skriva värre. Det är jobbigt, men det är fint på så många sätt också.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Jag ville nog bara skriva av mig. Och det hjälpte lite. Det river inte lika jobbigt inuti. Nu ska jag ta och städa lite, röjning brukar vara bra för måendet.

7 kommentarer:

Aurora sa...

Om att bli mer social så tror jag att det bara är baby steps. Fråga någon om en fika, försök boka lite saker. Jag tar gärna en fika eller glas vin när jag är tillbaka efter alla resor :)

Truth sa...

<3

Antoinette sa...

Truth: <3<3<3
A: Åh, jättegärna!!

Aurora sa...

Kul!!! Är hemma ett par dagar from lördag men full ös medvetslös, sen kommer jag hem den 15, och är ledig ett par dagar, då hörs vi :) :)

Anonym sa...

Stor kram gumman! Du är så stark och grym, du vet bara inte om det!!

Pettiwoman sa...

Vet hur det är vännen. De där dalarna vänjer man sig aldrig vid men vi känslomänniskor måste nog bara inse att de kommer ibland.

Såg att du mår bättre nu och det är ju så det är... ena stunden är man i hålet och nästa så känns det rätt okej.

Du är stark... det vet du!

Kram

Antoinette sa...

Tack! För att ni läser och för att ni kommenterar. Det värmer!