Babysteps

Jag har en plan.

Efter att mitt sociala liv sakta men säkert gått i stå, beroende av överbelastning på jobbet, sorg och väldigt mycket sång, så tänker jag att det kanske inte bara är att börja socialisera sig hej vilt. Eller, jag märker ju att det inte funkar. Folk liksom glömmer bort att man finns när man tackat nej ett otal gånger.

Så jag tänker att jag får ta det pö om pö, också för att orka med. Jag känner mig själv, vet ni. Risken finns att jag bokar in nåt varje dag och sen får tokpanik och bokar av allt, för säkerhets skull. Overload, hej hsp!
Planen är att försöka göra något socialt varje vecka, som inte har med jobb eller sång att göra. Spelar ingen roll vad. Det kan få vara en fika med en person, en aw, ett mingel.. Med en person eller flera. Naturligtvis kan jag göra fler saker om jag känner för det, men minst en gång per vecka.

Den här veckan har jag till exempel varit och fikat med en kompis som blev mamma igen för tre veckor sen. Och, jag ska träffa en annan kompis på torsdag. Så, två sociala grejer redan, det börjar bra!
Ibland får man faktiskt inte lyssna på vad kroppen och själen vill. De är bra på att fejka ibland, de där. Få en att tro att man hellre sitter hemma själv framför tv'n. Alla kvällar i veckan utom repdagar. Mmm. Kul liv.
Man får helt enkelt köra lite tough love ibland.

Den där KBT*n var fan inte helt bortkastad, faktiskt.