ChockYoga

Så har jag yogachockat kroppen.
Den stela stackars kroppen. Som ett kylskåp. Kunde knappt nudda fötterna, än mindre gå in i plogen ordentligt. Tror jag ska yogachocka kroppen hela veckan nu. Det är klart, att sitta på atlantflygningar gör ju inte att man blir toksmidig direkt. Så jag får väl vara snäll mot kroppen några dagar, ta det lite lugnt. Inte bända och böja för mycket.

På väg från yogan upp till affären träffade jag på några små skelett. Det är dock de enda jag sett idag och det är nog tur, för här finns inget att hämta. Inte ens grannens skrikiga barn har plingat på. Fast det är klart, de kanske är för små för att trickortreata. Har jag berättat om min grannes skrikiga barn? Jag har aldrig stött på barn som grinar så mycket. Han är typ en varannan-vecka pappa till två barn, tror jag, och det är väl bra. Men varför skriker de så? Jag tror aldrig jag har hört dem gå i trappen utan att något av barnen börjar grina. Antingen är de grymt bortskämda och grinar när de inte får som de vill, eller så är han en hemskt sträng pappa...

Jetlagen är fortfarande extremt kännbar och nu ska vi skoja till det med vintertid dessutom. Tjoho. Gick i alla fall upp i vettig tid, så idag slipper jag förhoppningsvis vara uppe till fyra. Har egentligen inget emot att vara uppe till fyra, men inte när dygnet blir så himla svårt att vända tillbaka.