Jag är ledsen, fast glad. Eller glad, fast ledsen.
Glad för att kören låter så bra. Glad för alla fina människor.Glad för att jag rockade på bowlingbanan, märkligt nog. Glad för att cd'n låter bra. Ledsen för att fina A inte kan följa med till Seattle.
Det känns konstigt. A har ju varit med hela vägen. Så mycket som vi har pratat om resan, glatt oss, planerat... Men jag förstår att det blev det beslutet. Man får väga för och emot.
Men jag kommer sakna dig, A!
För övrigt är det bara 10 dagar kvar nu. 10 dagar till Starbucks!
2 kommentarer:
Jag gråter hela tiden, och är så fruktansvärt ledsen över att inte kunna följa med. Samtidigt känns det rätt. Hårt men rätt.
Gissa om jag ska följa era (dina) bravader via din reseblogg. Och jag ska lätt titta på er på web- casten, ställer klockan! Så du ser. I hjärtat är jag redan med er och på dagen finns jag där i Cyberrymden och följer er... Å vad jag älskar dig!
Jag förstår, hjärtat!
Jag kommer att känna dina vibbar hela vägen till Seattle! För din skull går vi hela vägen!
Och sen, när vi kommer hem, då kommer jag och dricker vin i ditt hus med den blå dörren.. :)
Skicka en kommentar