Ni vet när det blir så där intensivt att man inte kan stänga av ens i sömnen? När det man tänker på invaderar drömmarna och man vaknar nästan tröttare än man somnade?
Jag insåg nånstans i fredags att jag sörjer M. För face it, även om vi inte var ihop, vilket vi heller aldrig skulle bli pga att vi 1: inte var kära i varandra, 2: skulle drivit varandra till vansinne om vi försökt, så var det det närmaste ett förhållande jag kommit på jäkligt länge. Vi hördes i princip varje dag, gjorde saker ihop, han visste allt om mig och jag om honom.. Och nu är det inte så längre. Vi hörs knappt, nån enstaka like på Facebook, nåt meddelande ibland och det är liksom ändå som att ett förhållande tagit slut. Som att han lämnat mig för en annan. För det har han ju. Och jag saknar honom. Fast lite arg blir jag också, för det känns som att jag var viktig för honom bara när han behövde mig. Att jag skulle finnas där och bekräfta honom. Nu har han henne som bekräftar honom och då behöver han inte mig längre, verkar det som. Det gör lite ont, för jag ville väl tro att vår vänskap var värd mer. Att jag var värd mer.
Nånstans känns det ändå mest bra att ha förstått vad det hela handlar om, varför jag har haft så jäkla svårt att glädjas för honom. Min missunnsamhet. Nu kan jag släppa det.
Så natten mellan fredag och lördag var M. Natten mellan lördag och söndag var det kören, förmodligen därför att vi repade hela lördag dag och sen drack vin och pratade musik, förvirrade känslor, parterapi och högkänslighet hela kvällen.
Och nu är det söndag, jag har sovit, kollat Orange is the new black (sist på bollen), sprungit i en timme och jag undrar vart helgen tog vägen?
10 kommentarer:
Det är klart det känns jobbigt, ensamt och övergivet! Men jag hade nog själv i hans situation haft svårt för att träffa någon som en haft en sån relation till, i rädsla att inte kunna hantera det. Jag har ett ligg som jag iof inte träffar lika mkt som ni gjorde, men vi ses ändå och hänger också, inte bara ligger. Jag tänker ibland på vad som skulle hända om nån av oss träffade någon och jag personligen skulle inte kunna träffas mer för att "bara" umgås. Kanske med tiden kommer det bli annorlunda och han är redo?
Jo, jag tror också att det är lite det det handlar om. Plus att det väl inte är bekvämt för henne att han träffar mig, av samma anledning.
Grejen är ju att jag inte heller tar kontakt. Vet inte om jag vill umgås på det sättet nu när förutsättningarna är förändrade. Så egentligen är det väl som det ska. Fast saknaden är ju där ändå..
Åh, jag vill också ligga!!! :)
Fy fan vad jobbigt, jag förstår dig helt och hållet. Det är min skräck inför mig och killkompisen - att han ska försvinna så fort han får flickvän. Nu har vi visserligen trasslat till det på slutet, men innan dess, när vi verkligen bara var helt och hållet vänner, så fanns det verkligen ingen anledning till att bryta vid förhållande - och ändå visste jag att risken var stor att det skulle ske. Fan vad jag hatar det där. Det ska inte behöva vara så. Jag pallar inte tanken på att bli så nära någon, och sedan bara ha den till låns. En tjejkompis skulle ju aldrig (sällan) göra så.
Det ÄR svårt med vänskap mellan kille och tjej, just på grund av det. Inte konstigt att det har känts som att jag gjort slut med nån, jag har bara inte fattat att det var därför jag var låg. Nästan skönt att inse varför.
Jag har faktiskt en killkompis som finns kvar, trots respektive, men å andra sidan hade vi aldrig den där toktäta kontakten. Fast den är djup.
Men din kompis hade träffat nån nu eller?
Min bäste killkompis har flickvän, inga konstigheter. Det är väl mest när det varit en liggrelation som det blir knepigt?
Jo, det har väl med saken att göra, även om min och M's relation inte på nåt sätt fokade på ligg. Fast visst fanns det väl alltid en laddning, vilket det aldrig gjort med min andra bästa killkompis som jag fortfarande har en jäkligt djup och bra relation med.
Men det var inte bara laddningen, det var väl lite det att vi på nåt sätt ersatte pojk/flickvän med varann och det funkar ju inte när nån d träffar nån på riktigt.
Men tiden får utvisa, det kanske lägger sig.. :)
Ligg är ändå ligg tror jag. Jag o mitt ligg har iaf från min sida ingen laddning. Inte från hans heller tror jag, men det hade ändå varit något att ta hänsyn till i respekt för den nya personen.
Jag har ingen respekt för hans nya person.. :/
åh trist; hade ju varit så bra om du tyckte hon var bra.
Jag vet!!!
Skicka en kommentar