Hemma.
I vardagsrummet ligger mamma i soffan.
I lägenheten ovanför ligger de. Punkt. Och de behöver verkligen se över skruvarna på sängen.
Men jag ska inte säga nåt, jag har väl delat med mig av min beskärda del, även om den inte varit så stor de senaste åren. Sa hon bittert. Grejen är att jag är så hångelsugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har en rent fysisk längtan efter att få ta på, kyssas, hångla... Den känns liksom inne i bröstet, längtan, som ett hål som måste fyllas. Hångelhål. Frågan är bara vem som ska fylla det.
Jag vet inte.
2 kommentarer:
Hmm.. Konstigt vad öronen blir stora när man hör sänggnissel.. ;)
Behövde inte ha stora öron för att höra detta, tro mig.. ;)
Skicka en kommentar